Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge och försummat fyren. Men Jag skall ioke
besvära grefven länge. Var så god och stig uppför
trappan genom dörren, tom soldaterna nyss uppbröto!
Farväl, min ädlo välgörare, min gamle baron! Gud
vare med eder! Oeh ni, min unge herre, farväl,
farväl för alltid! Men ett ber er i denna stund er fars
trogne tjenare: herr Otto, låt mig få omfamna er!“
Sjöstjerna kastade sig i den gamle sjömannens
armar, och båda skakade derefter hvarandras händer.
“Nu skynda, min förnäma ryska herre!“ sade
fyrvaktaren med gnistrande ögon. “Låt oss skynda
upp till fyren!“
Grefven vågade icke göra motstånd, utan ans&g
nödvändigt att lyda. Han valde hellre att en natt
plågas af den gamle och bevakas af honom, än att
under denna stormiga årstid fången föras öfver hafvet.
I den uppbrutna torndörren s&g sig den gamle,
som följde grefven, ännu en gång tillbaka, nickade
åt Sjöstjerna och sade: “Fyren skall lysa i natt;
der-på kan ni vara säker, min unga herre!“
Tigande omfamnade baronen och Otto åter
hvarandra, innan de aflägsnade sig utför torntrapporna.
Utanför tornporten stodo soldaterna ordnade med sina
fångar, och tåget begaf sig till stranden.
Den gamle baronen återfann med glädje maka
och dotter, der de sutto i vagnen, och hjelpte dem
derefter att stiga ur. Med & ord meddelade han
dem den glada underrättelsen, att de nu skulle
räddas, och att räddaren var hans systers oeh öfverste
Sjöstjemas rätte och laglige son.
Vid stranden hjelpte Sjöstjerna sjelf damerna att
g& ombord, medan en betjent följde dem med de saker,
eom voro ämnade för resan till Siberien.
D& Sjöstjerna sjelf, den siste från land, sprang
i slupen och tog sin plats emellan fröken Nathalia
och hennes far, fattade han med ena handen styret,
men den andra smög en handtryckning åt Nathalia.
B&da förstodo hvarandra; ty det stumma tecknet var
tillräckligt talande, efter det som de nu visste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
