- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
98

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häpna och tysta åskådaren grefve Telepnoff, der han
stod afsides vid ett fönster — “och liksom jag tagit
soldaterna tillfånga, så tar jag baron och dem jag
finner för godt. af hans folk. Också dig, gamle Stolpe."

"Nej, herre," sade fyrvaktaren, "jag har sagt er,
att gamle Stolpe lefvat nog. Nu är eden löst,
der-före måste han dö: ty mins, herre, att den skulle
lösas i hans dödsstund! Dessutom måste jag blifva
qvar här, för att ännu denna natt underhålla fyren."

Sjöstjerna blef bekymrad. “I ett har du rätt,
gamle man," sade han, "att ljuset af fyren är
oumbärligt för vår flotta under denna natt."

"Ja, derföre blir jag qvar," sade Stolpe. "Men
jag hehöfver också en hjelpare," fortfor han.
"Der-till ber jag att få taga den der ryska herrn." — Han
pekade på grefven. — 44Jag finner alltför väl, att det
är nödvändigt, att en sådan herre icke släppes lös,
för att i otid rapportera och göra larm på Dagö.
Men ni behöfver icke taga honom med er, min unga
herre. Låt gamla Stolpe bevaka honom! Ni kan vara
säker, att jag icke släpper honom."

Sjöstjerna besinnade sig. Grefven framträdde,
darrande af ångest. "Hvad är er mening, kapten
Sjöstjerna?" frågade han. "Vill ni föra mig fången
med er? Eller skall jag bevakas här af gubben? Låt
mig hellre få välja det senare. Jag blir ju i sådant
fall fri i morgon bittida! Jag skall då hederligen
ve-dergälla dig, gubbe."

Nu log den gamle Stolpe för andra gången. Men
detta hans leende var förfärligt. Det låg ett hån
deruti, som förskräckte grefven, så att han började
ångra sin begäran. Men Sjöstjerna biföll den.

"Välan," sade han; "den gamle må få sin vilja
fram. Jag inser egentligen icke heller hvad ondt
man skulle kunna göra honom. Han har ju endast
lydt sin herres befallningar.M

"Men jag ber dig, Stolpe," sade baronen, "var
höflig mot grefven!"

"Jag behöfver hans hjelp," sade Stolpe, "med
några kärror stenkol; ty jag har nu stått här alltför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free