Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid dessa ord framdrog Nefnef en terzerol ur
fickan och satte den för bondens panna; men denne
betraktade med lugn och kall uppsyn den hotande ryssen.
Nefnef nedstack vapnet tillbaka i fickan och gaf bonden
ett tecken att sitta stilla i sin vrå. Bonden lydde
tigande, och Nefnef nedkastade sig ånyo på halmbädden.
Men en uppmärksammare åskådare skulle lätteligen
hafva märkt, att bonden, ehuru stilla han tycktes sitta
med kroppen, var i lifiig verksamhet med de
sammanbundna händerna på sin rygg.
Det dröjde icke länge, innan stridens afiägsnare
larm utanföre pörtet begynte blandas med ett
besynnerligt dån och prassel, som hördes från närmare
håll. Bonden lyssnade dertill med uppmärksamhet.
De öfriga närvarande tycktes icke märka det.
Slutligen reste sig Nefnef ånyo och såg sig omkring.
Äfven doktorn stördes i sina göromål omkring de
sårade. “Hvad är det for ett besynnerligt oväsende, herr
major ?“ sade han slutligen. “Det låter som elden
vore lös.“
“Ja,“ skrattade Nefnef. “Generalen har väl låtit
sätta eld på byn, för alt betäcka reträtten. “
“Men, Min Gud,“ utbrast läkaren. “Hvem skall
då räddå de blesserade?“
“Vi vilja se efter!“ svarade Nefnef och öppnade
dörren. Det röda eldskenet blänkte i detsamma in i
pörtet och man såg flera hus i fall låga. “Sitt stilla
du, bonde!“ tilläde Nefnef med en blick på den
orolige bonden, “om du rör dig ur fläcken innan jag ger
dig lof, så har du på ögonblicket en kula genom
pannan. Du skall hjelpa oss att föra undan de
bles-serade.“
Nefnef gick ut och tillslöt dörren efter sig; men
ibland de sårade ryssarne blef en vild rörelse. De
som kunde, krälade sig upp, och rafsade till sig sina
persedlar. De mera svårt sårade jemrade sig högt och
de sanslösa fortforo att yra. Doktorn påtog sig sin
rock och beredde sig att åtfölja sina sjuka. Han visade
dem som kunde *gå, huru de skulle nyttja gevär såsom
kryckor, och stöda sig mot kossackpikar. Ett par döende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
