Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fann intet krut. Äfven han fattade derföre det
enkla vapnet yxan.
“Kossackerna! Kossackerna!" ropade drängarna.
Ett skott lossades i detsamma vid ladugården. Genast
flögo alla gårdens innevånare ned till stranden, med
undantag af den döfstumme. Drängarna togo honom
vid armen, för att släpa honom med sig, men han
gjorde sig med häftighet lös, uppgaf ett vildt läte oeh
skyndade upp till byggningen. Drängarne vågade icke
längre uppehålla sig, utan lemnade honom och
skyndade efter till stranden.
Men der mötte de flyende en lika oväntad, som
obehagligt öfverraskande syn. Tio stora kyrkbåtar,
fulla med ryska jägare, lade just till. Den ryske
befal-hafvaren för expeditionen höll sig på något afstånd
med sin båt, medan folket ur de öfriga båtarne
landsteg för att rekognoscera. Så snart ryssarne varse-
• blefvo folk -på stranden, lossades ett skott.
Eruntim-merna uppgåfvo ett skri och tjenstfolket drog sig
tillbaka emellan träden.
Pavo var den ende, som bibehöll sin själsnärvaro.
Han tillsade drängarne att genast kasta alla vapen
ifrån sig, och icke på något sätt göra motstånd.
Presten förenade sig genast med Pavos tanke, och erbjöd
sig att tala vid ryska befalhafvaren. Bleka och
darrande af ångest, fogade sig fruntimmerna efter nödens
kraf, och afvaktade( sitt öde med undergifvenhet och
tålamod. Modren tillsade flickorna att hålla sig till
henne.
Medan presten begaf sig till stranden, för att
möta fienden, och till tecken af bin fredliga afsigt
vinkade med sin hvita näsduk, vände det öfriga
sällskapet om till boningshuset.
Den döfstumme stod förundrad i dörren, medan
hans anletsdrag, sällsamt spända, utvisade att något
underbart föregick inom honom. Han mötte icke, som
vanligt, de sina med en vänlig blick. Han makade sig
endast så mycket ur vägen, att de kunde inträda.
Majorskan satte sig med sina döttrar i det
innersta rummet. Drängarna stodo i förstugan, och Pava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
