- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
164

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom för att räkna mynt. Hon skakade på
hufvu-det för att utmärka, att hon icke förstod honom.
Kos-aacken upprepade sina tecken och yttrade efter sitt
folks vana några ohyggliga ord, hvilkas betydelse voro
lika så främmande för fruntimren, som hans tecken.
Slutligen svängde han sin kantschu öfver hufvudet.
Med ett matt skri, satte Amalia händerna för ansigtet.
Kossackerna skrattade.

I detta ögonblick visade sig Pavos ansigte i
dörren. Det var glödrödt af harm, och hela hans kropp
darrade. Men han gjorde en ödmjuk bugning, såsom
förut, och inträdde i rummet.

Den första kossacken framtog emellertid sin
brän-vinsflaska och bjöd den åt Amalia. Det var
förmodligen välmening af barbaren, men hon afvisade honom
med uttryck af afsky. Kossacken räckte henne ännu
en gång flaskan, men hon vägrade ånyo. Då blef
äfven han förbittrad och svängde sin kantschu. Rosina
slingrade ängsligt sina armar omkring systern och såg
bönfallande på honom.

Men det hotande slaget fölL Det träffade likväl
icke de båda flickorna, utan Pavo, som hastigt trängt
sig emellan. Kossacken, som troligen fann
detbeqyä-mare att utveckla sin armstyrka på bonden, än på
den svaga flickan, gaf honom ytterligare ett par
slängar. Pavo bet ihop tänderna och teg, men han knöt
sina knytnäfvar så hårdt tillsammans, att han fick
blod i händerna.

Snart hade kossackerna framrifvit allt, som var
löst i rummen. En spegel med förgyld ram, som satt
på väggen, nedrycktes och krossades mot golfvet,
hvarefter barbarerne undersökte ramen. Då de funno den
bestå af endast träd, slogs den i stycken. Soffan, på
hvilken fruntimren suttit, rycktes fram. Öfverdraget
undersöktes och hopvreds till ett bälte, som en af
trashankarna genast lindade kring sitt lif. Madrassen
sönderhöggs med sabeln. Ett par sängar upprefvos,
bolstrarna söndersprättades, och fjäder och dun flög,
såsom ett yrande snöfall, omkring det vilda, förvirrade
uppträdet. Ju mera som förstördes, desto mera vexte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free