Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstöringslystnaden. Skafferiet var snart uppbrutet,
Dryckesvarorna hade god åtgång, maten kastades
likgiltigt omkring, sedan barbarerna med slukasde
häftighet stillat den första hungern.
Under hela uppträdet höll sig Pavo intill
fruntimren som märkte, att de hade haoom till sin enda
beskyddare. Amalia fäste på honom en tacksam blick,
och samlade allt sitt bemödande, för att synas lugn.
Den unga Fiken hade det största mod af alla
fruntimren. Hon betraktade, med ett uttryck af stolt
förakt, barbarernas framfart» och tycktes ioke vårda sig
att ens med en blick bedja om försköning. Bosina
kastade beständigt oroliga blickar mot dörren.
Då redan allt löst var förstördt i huset, hördes ett
skott utanföre. Liksom on skock jagthundar lystra
till en jägares hvissling, så spände samtliga
kossao-kerna upp sina öron, lyssnade ett ögonblick och
störtade derefter allesammans ut.
Länge hade fruntimren icke tid att tänka på de
objudna gästernas hastiga försvinnande, innan pastor
Cygneus, åtföljd af den ryska jägarofficeren, inträdde.
På prestens ansigte hvilade uttrycket af djupa
bekymmer. Officeraren såg bister ut. “Kapton Succhanoff
tillåter damerna att begifva sig till Tammerfors,“ sade
presten. “Gården lär komma att förstöras. Jag, för
min del, vill blott påminna om den skyldigheten för
hvarje kristen, att med undergifvenhet och tålamod
möta hvad Försynen ålägger oss.“
Majorskan gjorde en djup vördnadsbetygelse, som
dock officeraren icke besvarade. Sedan han sett sig
omkring, frågade han på fransyska, om allt var plundrad t.
“Ja, nådige herre !*• svarade majorskan darrande.
“Nej!“ sade Fiken med en stolt och föraktlig
blick. “Jag^har ännu qv&r min guldked!“ Hon ryckte
den af sin hals och räckte den åt offfceraren.
Han rodnade och vände sig bort, men en af
jägarne, som följde honom, sträckte ut handen och
grep keden. * . r ,
“För fruntimmerna ner till sjön!“ befallte offtce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
