- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
167

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gaf han kossackerna order att fortsätta sitt ströfvande
utefter stranden. Fruntimren med deras följeslagare
fingo befallning att stiga i Pa vos båt, dit ett par jägare,
med laddade gevär, äfven begåfvo sig. Samtliga båtarna
lade ut på sjön.

Så snart den lilla eskadern hunnit ett par böss—
håll ifrån stranden, såg man, huru eldskenet af de
brinnande husen glittrade, likt en solnedgång mellan
trädstammarna, under det att en tjock rökmassa, lik
ett hotande åskmoln, utvecklade sig och rufvade öfver
skogstopparna. Det var en syn, som icke kunde undgå
att framkalla tårar i fruntimrens ögon.

Det hade emellertid blifvit sent på aftonen, och
den korta skymning, som utgör nordens sommarnatt,
började utbreda sig liksom ett lätt flor öfver sjö och
stränder. Succhanoff befallte sitt folk ro till en liten
holme, der han varseblef några betande får.

Hastigt hviskade Pavo till pastor Cygneus: “Bed
fruntimren lägga sig ned på bottnen af vår båt, och svepa
sina halsdukar och hvad de kunna hitta på öfver sig.

“Kriget ar icke för qvinnor;

Stridens dån är för mannens öra.“

Presten såg sig förvånad pmkring. Han anade,
att Pavo tänkte på något sätt försöka deras befrielse,
och i den öfvertygelse, att ingen kunde mena ärligare
än den raske bonden, och ingen heller förstod bättre,
haru denna sak skulle ställas, efterkom han hans
begäran; fruntimren lydde genast, med undantag af Fiken,
som sade, att hon hvarken var trött eller rädd eller
frusen. Pavo vågade icke yttra något ord, men såg
betydelsefullt på modren, som derefter befallte flickan
att lyda.

Just i det en rysk båt ville lägga till holmen,
smällde ett skott ur buskarna på densamma. En jägare,
som rest sig upp, föll hufvudstupa i vattnet. Hans
kamrater försökte att hjelpa honom, men en hel
musköt-salfva gjorde ett sådant nederlag bland dem, att de,
som återstodo, i största hast kastade om årorna och
sökte aflägsna sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free