Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nöden är aldrig hjelplös
Si länge en hjelpare lefver." *
Med dessa ord vankade han af och lemnade
gården.
Bäst var det också, att han i tid kom undan;
ty det dröjde icke länge, innan Nefnef sjelf kom nt
ur sitt rum och gick öfver gården. Hans ögon
gnistrade och läpparne skälfde af förtrytelse, när han
mötte Laptieff. "Låt Petrowska regementet, som har
vakten, fördubbla alla poster," befallte han, "och
rapportera genast till mig, om något förefaller."
De ängsliga flickorna hyllade sig till modren,
som uttröttad satt sig på eo bänk, då den bistre
krigaren inträdde. Ehuru förbittrad, tycktes han i
början förlägen att finna ord. Hans harmfulla
uppsyn antog ock snart utrycket af ett hånlöje, då han
begynte, med den brytning af svenskan, som är egen
för de i Estland och Ingermanland sedan långliga
tider qvarblifna svenska familjer. "God morgon, vackra
damer! Får jag fråga, nvarföre ni är så rädda för
mig? Hvarför skulle ni fly utan att taga afsked, då
jag förra gången var i Tammerfors? Kan mamsell
Amalia vara så bårdhjertad, att hon icke ville kosta
på mig ent ett vänligt ord?"
Ingen af de bäfvande damerna svarade. De kände
att de stodo inför en förolämpad besegrare, och att
de befunno sig i hans våld. Endast Fiken vågade
upplyfta sina ögon och betrakta honom med ett eget
uttryck af näsvishet, som hans hotande blickar icke
förmådde kufva. "Kors, major Nefnef," utbrast hon
slutligen, Mjag tror, ni ser ond ut. Är ni ond på oss?"
"Min artighet hade förtjent besvaras med artig"
het“, svarade Nefnef. "Men ser ni, mitt herrskap»
«jag fann er ändå. Försök na att också denna gången
undkomma mig!"
På en gång flög öfver Aipalias bleka anlete ett
uttryck af mod och stolthet. Hon trädde med
värdighet ett steg emot honom och sade: "Ni visar för-
’ ^oogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
