Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dörren öppnades och hon trädde at. Men
posterna på gården ville visa henne tillbaka. Hon
ville göra sig begriplig med tecken, och pekade ifrigt
på byggningen, dit försten ingått.
“Tillbaka!" röt en jägare, och skramlade med
geväret.
I detsamma öppnades ett fönster i byggningen.
En klar stämma talade några ord, och jägaren vek
vördnadsfullt tillbaka. Amalia skyndade fram.
I dörren mötte henne Nefnef och höll henne
tillbaka. “Mamsell Amalia," sade han ifrigt, i det han
fattade hennes hand, hvad vill ni fursten? Klaga
icke på mig, det råder och det beder jag er. Hvad
helst han må säga, så är och förblir ni i mitt våld.
Kom ihåg det och rätta edra ord derefter."
Den eljest så svaga flickan ryckte med häftighet
lös sin hand, kastade på honom blott m blick, men
fall af stolthet och värdighet, och skyndade till
furstens rum.
Hennes hjerta klappade våldsamt; beslutsamhet
och ångest, liksom blekhet och rodnad, omskiftade
på hennes ansigte. Hon lade handen på sitt hjerta,
för att ett ögonblick betänka de ord, hon skulle framföra.
Fursten gick emot henne med mild och ädel blick.
Han böijade samtalet, i det han vänligt bad henne
hemta mod.
Hon kastade sig på knä och framförde, ehuru
ofta afbruten af tårar, berättelsen af sina föräldrars
hem och den döfstumme farbroderns tortyr.
Så snart fursten afhört hennes berättelse,
hvar-under en ädel harm uppjagade rodnaden på hans panna,
upplyfte han vänligt den bedjande flickan och räckte
henne sin arm, för at t leda henne ned på gården.
Nedkomna på gården mötte de Nefnef, som kom
ur stallet. Han bugade sig djupt för fursten, i det
han med darrande stämma sade: "Nådige furste, jag
kom för sent. Han är död."
“Ni har mördat en döfstum och vansinnig,"
utbrast fursten, och genomborrade honom med en
förfarlig blick. "Jag eger här icke befälet! men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
