- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
180

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han vänd© sig med köld ifr&n fruntimren och
gick emot porten. Der utdelade han några
befallningar, och gick bort. Till följ© af hans tillsägelse,
antydde några ryssar fruntimren att återgå till sittrum.
Endast med möda kunde de förmås att lyda då de
sågo, att man från köket bar några glödande jern till
stallet.

TJnder en halftirame full af ångest måste de arma
fruntimren uthärda åhörandet af de rysligaste skrän,
hvilkas orsak de alltför väl kände.

Då inred på gården en lysande trupp kavalleri.
En ung man i praktfull drägt, med ett bröst öfversådt
af gnistrande ordnar, sprängde i spetsen för densamma.
Nefnef åtföljde honom med blottadt hufvud.

Den unge fursten, ty det var furst Dolgorucki,
hoppade lätt af sin löddriga springare. “Jag mötte
general Rajewski," yttrade han. “Är det sannt, som
han sade, major Nefnef, att ni här utöfvar de
a£sky-värdaste gerningar. Yet, att kejsaren fordrar
tapperhet men tillika1 mensklighet af sina krigare."

Han gick i detsamma in i byggningen, dit Nefnef
följde honom.

Fruntimren hade genom sitt fönster varit vittnen
till detta uppträde. "Det är kejsaren sjel£" sade fru
Eek. "Det kan ingen annan vara."

"Nefnef var så ödmjuk emot honom," sade Fiken.
"Han kunde gerna smällt på Nefnef med sitt ridspö."

“Han såg alldeles icke grym ut," sade Rosina.
"Mamma, låt oss be honom om nåd!"

"Ja," ropade Fiken. "Amalia talar ju fransyska."

Modren besinnade sig några ögonblick. "Vi ha
ingen annan utväg," sade hon. "Yi måste försöka
den. Samla ditt mod, Amalia; gå du i Guds namn,
Gud styrke dig!" Hon omfamnade vid dessa ord den
bäfvande flickan.

På Amalias ansigte målade sig det ädla uttrycket
af ett godt uppsåt, och en känsla af mod och
värdighet, som hon eljest icke tilltrott sig, framkallade en lätt
rodnad på hennes kinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free