- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
192

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

‘‘Nefnef har fort bort henne," jemrade sig
modren och vred sina sammanbundna händer.

“Bädda du frun tim merna/4 sade Pavo till Both,
som följt honom.

"Jag vill föra dem till min båt," sade Both.
"Der finns plats, för er också, pastor Cygneus."

“Hvar är min far?" frågade Pavo ånyo. Hans
öga föll på iqodren, men hon svarade icke. Hans
systrar voro lika stumma.

"Han lefver icke mer," sade presten. “De hafva
mördat den gamle mannen."

Pavo svarade intet, men hans blick var
förfarlig. Both fattade honom i armen och sade: "Stilla
dig, Pavo. Yi skola hämnas dig."

"Hvem?“ frågade Pavo med dof röst.

Den gamla modren reste sig vid dessa ord och
pekade på en rysk underofficer, i det hon sade: “Han
klöf det gamla hufvudet."

Innan någon hann yttra ett ord mer, innan Both
hunnit fatta sonens lyftade arm, hade denne slungat
sin yxa på mördaren, som sjönk i sitt blod.

"Men hvar är hon}“ frågade Pavo ytterligare,
och utan att afvakta något svar, ilade han från
stridsplatsen’ till gården, der han möttes af rök och lågor.
Ångestfullt såg han in genom den öppnade dörren.
Der var blott förödelse och blod. Hans fars lik låg
derinne. Men lågorna tvungo den förbittrade sonen
att aflägsna sig derifrån. 1 det han kastade upp sin
blick, såg han emellan träden en officer, som ville
släpa ett fruntimmer med sig emot stranden. Han
kände genast igen Nefnef och Amalia. Snabb som
blixten var han der, och hade gripit sin fiende i
bröstet.

“Nu skall du icke slippa såsom sist," sade Pavo .
och ryckte honom med sig till en liten afröjd plats,
nära den brinnande ladugården. Midt på denna plats
höjde sig en påle, omgifven af granrisruskor. Pavo
upplyfte den öfvermannade från marken och kastade
honom i ett enda kraftfullt tag på granrisbädden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free