Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna vek undan, så att Nefnef störtade i ett
djup. Det var nemligen en björngrop, anlagd för att
betrygga ladugården. Att Nefnef här träffades af
vedergällningen, röjdes af ett brummande, som
tillkän-nagaf, hvem som före honom befann sig dernere.
Pavo begaf sig genast till Amalia, som emellertid
sjunkit sanslös till marken. Den ärlige bonden
betraktade de hulda, förbleknade dragen. Han hade
alltifrån sin bamdiom sett och känt tillgifvenhet för
den unga flickan. De hade lekt tillsammans såsom
barn, och ehuru hennes finare uppfostran snart satte
en * skiljemur emellan henne och den enkla boncjen,
hade likväl hos honom, liksom genom en osynlig
inflytelse, utvecklat sig en känsla mera fln, mera djup
och mera upphöjd än vanligt af hans stånd. Han
hade dock icke längre tid att öfverlemna sig åt sin
känsla vid åsynen af Amalia. Flera skott lossades,
hurrarop skallade och en skarp strid hördes ånyo från
milan. Ryssarna hade sålunda fått förstärkning.
Pavos första tanke var att ila dit, men han
hejdade sig vid blicken på Amalia. Att med henne
störta en ny fara till mötes var honom omöjligt. $Ion
måste först räddas. Sedan han sett sig omkring ett
ögonblick och fattat sitt beslut, upplyfte han den
sanslösa flickan från marken.
Hon slog upp sina ögon. “Min Gud!“ utropade
hon. “Pavo, hvar är jag, hvar är mamma? och
systrarna ?“
“Jag skall försvara dig,“ svarade Pavo. “Jag
vill föra dig till dem, om det är möjligt."
Han tog henne i sina armar, med ett sätt af
finhet och behag, som endast en naturlig ädel känsla
kan ingifva. Hennes hufvud hvilade på hans skuldra,
och hon tillslöt sina Ögon, medan han bar henne
bort mellan klipporna, der han ensam kände hvatje
Temna, hvarje buske, hvarje träd.
Vid milan der fanjunkare Roth och hans kamrater
tagit den lilla ryska fördelningen till fånga * föreföllo
äfven vilda uppträden. Roth befallte ett par
soldater följa fruntimren och presten till båten, medan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
