Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar och nedhugga knatar. Men fienden trängde på.
De karelska dragonerna sprängde på de sista tiljorna
öfver bron, medan fientliga kulor hveno omkring dem.
Savolax jägare, som tills nu fört yxan, ryckte
stud-saren från axeln, och en mördande, ehuru
oregelbunden salva kastade en mängd uhlaner till marken.
Midt i skärmytseln framträngde med ifriga steg
på stockarna de båda som buro sjukbåren. En rysk
kula genomborrade i detsamma den hjelpsamma
dragonens arm. Han släppte sitt tag. Men Pavo fattade
hastigt Amalia om lifvet, lyfte henne i sin famn och
fortsatte flykten med skyndsamhet. Den döende
flickans hufvud lutade sig mot hans bröst, och hennes
matta arm hvilade på hans axel.
Han kom lyckligt öfver bron. Till venster från
densamma låg ett par bondgårdar. Till höger, dit
vägen gick, höjde sig ett batteri med täta mynningar
riktade på bron, så att de tycktes kunna hindra
hvarje själ att komma öfver. Pavo skyndade med.
sin börda till närmaste stuga der han ansåg sig i
säkerhet.
Husen voro öfvergifna af sina innevånare. Pavo
nedlade Amalia på en bänk och fattade sakta den
matta handen, som hvilat på hans skuldra. Då rörde
sig hennes läppar. Han lutade sig ned för att
uppfatta de svaga ljuden. “Pavo!“ hviskade hon, “nu
kan du icke rädda din barndomsvän längre. Framför
min afekedshelsning till min far, min mor, och mina
syskon! Till din mor också, Pavo! Nu äro mina plågor
slut! Pavo, min vän, bed Gud–“
Pavos blickar fördunklades af tårar. Han höll
sakta qvar hennes hand i sin, och aftorkade med den
andra armen sina ögon. När han nu såg på Amalia,
hade andan flyktat från hennes läppar. Han stod
som förstenad och såg på de förbleknade dragen; en
oändlig smärta sammanpressade våldsamt hans bröst,
och han hörde icke, huru stridens larm utanför vexte,
huru kanonernas dunder slutligen blandade sig med
gevärselden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
