Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
General Tutschkoff I hade befallning att forcera
öfvergången, kosta hvad det ville. Djupa
infanterimassor fyllde trakten alltifrån Idensalmi kyrka. Ett
talrikt artilleri utbredde sig på stranden till höger om
bron. Den lifliga elden tvingade Savolax jägare,
sedan de förstört ungefar halfva bron, att draga sig
tillbaka, för att lemna rum åt det svenska batteriet
att spela. De hastade åt venster, för att formera sig
bakom byn. Då dundrade de svenska kanonernas
åska. På en klippa stod general Sandels, för att
öfverse ställningen. Han såg det kejserliga gardets
granadörer, färdiga att först beträda den h&lfforstörda
bron, som midt under det mördande kulregnet lagades
med lösa bräder och bjelkar af ryssarna. Men
Sandels hade så väl anlagt sina faltverk, att hela bron
beströks af hans artilleri.
Utan att svigta begynte de kejserliga
granadö-rernas kolonn att sätta sig i rörelse öfver bron. Men
de hade icke hunnit ett halft bösshåll, innan deras lik
betäckte den fasansfulla banan och endast några f&
öfverblifoa drogo sig tillbaka. Men den säkra döden,
som der mötte krigarne, hejdade icke de qvarblifnas
ifver. Ett nytt regemente framryckte. Det var det
Yeliki-Lukska, anfört af öfverste Tschoglokoff. Under
hurrarop rusade det fram. Midt på bron hejdades
det af nederlaget. Men bakom detsamma framblänkte
Eevalska regementet, anfördt af den unge furst
Dol-gorucki sjelf. På sin hvita springare ilade han att
uppmuntra de svigtande krigarnes leder. Med lifliga
åtbörder tilltalade han soldaterna, och deti täta massan
störtade framåt.
En ny salfva från Sandels’ batteri nedlade hela
massor af ryssar. Den unge fursten hvars hvita häst
gjorde honom igenkänlig i hvimlet, ilade i spetsen
för de återstående och lyckades komma öfver bron.
Men i detsamma han beträdde den andra stranden,
såg man honom släppa tyglarna ur handen och vackla.
Han föll baklänges på sin häst, och blodet frustade
ur hans genomborrade hjerta. Ett ögonblick tvekade
hans följeslagare, men oaktadt deras leder glesnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
