Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
damernas tvekan. Med mycken artighet bad han dem
dröja några ögonblick, så ville han låta föra hästarne
undan. Han red derefter ensam igenom grinden och
hvisslade några gånger, då han hunnit ut på ängen.
Snart samlade sig omkring honom några män, som*
emellertid legat i skuggan af en grupp buskar på ängen.
På hans tillsägelse drefvos hästarna till andra sidan af
ängen och vaktades der af hans folk, medan han vände
tillbaka för att personligen följa damerna.
Detta obetydliga äfventyr, som förvärfvat den
spanske öfversten Acosta, ty det var han som ridit
hitut, tillfälle att se de unga innevånarinnorna i
Christiansfeld, var honom serdeles kärkommet, emedan han,
såsom en äkta spansk kavaljer, i detta protestantiska
kloster — så ansåg’ han det — ville blifva något
mera hemmastadd. Han samtalade med samteliga de
rädda dufvorna, som knappast hade mod att svara på
hans dåliga tyska artigheter, och upptäckte att den
vackraste bland dem, en blondin med så sköna ögon,
som madonnans, kunde tala fransyska och var kanske
den minst försagda bland dem alla. Det var Maria
Hellerman.
Den eldfangde spaniorens lågande blickar sade
snart, att han icke kunde förneka sin sydländska börd,
och att derföre endast en blick behöfdes för att sätta
hans hjerta i den ömmaste rörelse. Han samtalade
med Maria, och hvarje hennes svar, blygt och enkelt,
men träffande och bestämdt, gaf ännu mera näring ät
hans låga. Han såg på henne allt mera eldigt, medan
han endast utan sammanhang kastade ett ord, en
fråga, ett svar till de öfriga af sällskapet. Slutligen
sade han helt enkelt och Öppet åt fru Freyburg, att
han önskade att få göra étt besök i de älskvärda
damernas hus.
Då blef den goda frun utom sig af förskräckelse.
Hon sansade sig likväl så mycket, att hon kunde säga
honom att sådant omöjligen kunde tillåtas, emedan det
var alldeles oförenligt med deras lära — och seder.
Öfversten yttrade], sin förvåning,1 och (<sade, att
han haft den lyckan att blifva emottagen äfven i de
C^OOglC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
