Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytan uppsprungo några sprutande vattenpelare, liksom
en hvaliisk uppdyka t på vissa afstånd, och just
öfver-damernas hufvuden hoppade en kula, nedrifvande
grenar och qvistar omkring sig, in i parken, der den
borrade sig djupt in uti en trädstam. Fruntimren
uppgåfvo ett skri och rusade bort mellan träden.
Men på en liten väg, som ledde igenom parken,
kom dem i detsamma en ridande herre till mötes. Han
hade hört skottet och gett sin häst sporrarna, för *tt
hastigt hinna ned till stranden och se hvad som kunde
vara anledningen dertill. Yid damernas åsyn
stannade han, helsade artigt och frågade på dålig tyska,
om det var någon fiende i granskapet.
Den äldsta af systrarna, fru Freyburg, ehuru
hon darrade i alla led, var likväl icke mållös. Hon
berättade med mycken häftighet hvad som förefallit.
Då log den stolte ryttaren, bad damerna lugna sig
medan han red närmare intill stranden för att efterse
förhållandet, och lofvade derefter följa dem hem.
Ett sådant förslag var ingalunda fru Freyburgs
mening, men hon bad för Guds skull den främmande
akta sig. Hon skulle nog skynda hem med sina
föl-jeslagerskor på egen hand, men det vore farligt att
nu nalkas stranden, då engelsmännen der utbredde
mord och förstörelse.
Främlingen helsade artigt, utan att svara på
hennes tal, och flög i fullt sporrstreck på sin
kolsvarta springare bort emellan träden.
Fruntimren fortsatte emellertid skyndsamt sin
vandring hemåt. De skulle gå öfver en äng, då de i
detsamma funno, att under tiden en mängd hästar
blifvit utsläppte att beta på ängen. Det var en
talrik flock af svarta, herrliga andalusiska springare,
tillhörande regementet Algarve. De stolta hingstarnes
lifliga språng och skarpa gnäggningar förskräckte
fruntimren, så att de icke tordes gå öfver ängen. De
Öfverlade en stund, hvilken omväg de skulle välja.
Emellertid hade ryttaren hunnit till stranden och
derifrån tillbaka igen. Han såg genast orsaken till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
