Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslag på deras egendom och låta birkefogden föra
deras personer till Haderslev.
Med djup sorg måste pastorn inkalla de båda
nämnda. Först inträdde Adolf och visade det största
lugn, då det förkunnades honom, hvad regeringen
beslutat. Kan uppgaf på stället alla sina möbler och
saker, samt framlemnado den penningsumma, han hade
i sin ego. Amtmannen tillät honom behålla
penningarna, då de icke utgjorde fullt etthundrade specier,
och tillsade honom att medtaga en kappsäck med sina
kläder. Det öfriga skulle anförtros åt pastorns vård,
tills regeringens närmaste beslut hunne fattas. Adolf
gick för att fullgöra befallningen.
Nu inträdde Maria. Öfverste Acosta gjorde vid
hennes åsyn en hastig rörelse, men lugnade sig genast,
och satte sig, för att först nu med intresse lyssna till
hvad som förehades.
Den unga qvinnan, som icke visste hvarför hon
blifvit kallad, rodnade omedvetet vid öfverstens
anblick. Men snart höljdes hennes kinder af dödens
blekhet, då pastorn förkunnade henne den hårda
nödvändigheten att foga sig efter regeringens stränga bud.
Det var en bittert förkrossande känsla, som
genom-flög henne, men hon hade dock styrka att finna sig i
sitt öde och bära det med undergifvenhet. Hon
uppgaf oekså sin lilla egendom och sina penningar, hvilka
lemnades orörda. Man meddelade henne samma
befallning, som Adolf, och amtmannen förklarade endast,
för att lugna henne, att hon icke behöfde frukta någon
mindre grannlaga behandling, ehuru regeringen
nödgades bevaka hennes person. Hon gick för att sätta
sig i ordning till resan, hvartill *pastorn erbjöd henne
sin vagn.
Så snart hon gått, underrättade sig den spanska
öfversten närmare om förhållandet, och fick veta icke
blott hvad som skulle hända, utan äfven hennes namn
och härkomst. Han yttrade intet omdöme om det som
skedde, men hans mörka ögon blixtrade emellanåt af
en vild häftighet, hvilken dock var så återhållen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
