Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den icke röjdes i ett enda af hans ord. Sedan han,
liksom blott af ett tillfälligt intresse, i förbigående
inhemtat alla underrättelser, tog han afsked af pastorn
med uttryck af deltagande vänlighet, men
amtmannen med en kall, nästan hotande blick.
Det led redan till aftonen. De båda fångna, —
ty så borde de nu, då de blifvit tagna i förvar af
regeringen, anses, — begåfvo sig att i hvardera sin
bönsal, taga afsked af sina närmaste vänner.
Adolf, lika lugn och tyst som vanligt, deltog i
den gemensamma andakten, och emottog pastorns och
de äldre brödernas välsignelser samt de yngres
deltagande handslag. Han förmanade de båda yngre
qvar-blifvande landsmännen, att framfor allt egna sig åt
sina heliga pligter och förrättningar inom brödernas
församling, men likväl aldrig förgäta sitt fädernesland
och ännu mindre förneka det eller blifva det otrogne.
Derefter begaf han sig till pastorns vagn, der man
också erbjudit honom att åka.
Marias afsked från systrarna, från det heliga och
fredliga nya hemmet, som hon här vunnit fjerran ifrån
sin barndoms sorgfulla och oroliga (ty hennes
föräldrar hade aflägsnat henne, för att befria henne från
åsynen af huslig ofrid och bitterhet), var mera
stormande. Det var först fråga om, att någon af de äldre
systrarne skulle följa henne; men det tilläts icke.
Hon måste ensam ut i verlden. Föreståndarinnan for
de unga systrarnas sal omfamnade och kysste henne,
hvarefter alla instämde i en varm förbön för den
olyckliga. Äfven den gamle pastorn ankom till
systrarna, meddelade henne många fromma råd för alla
de faror och händelser, till hvilka hon nu skulle foras,
hänvisade henne till den enda hjelparen i all nöd och
gaf henne sin faderliga välsignelse. Slutligen, efter
många tårar och böner, fördes äfven hon till vagnen.
De båda unga, som endast förut sett hvarandra
i kyrkan, men nu skulle fara tillsammans, obestämda
öden till mötes, kastade en pröfvande blick på hy
aran dra, och den gemensamma faran gaf dem genast
deltagande och vänskap för hvarandra. De togo ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
