Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala om uågot annat. Men egentligen — ni sade ju
att ni tillhör brödraförsämlingen?.— då kan ni anse
er mera tillhöra ett annat samhälle än det förlorade
Sverige. Ni bör anse er för vår landsman, eller för
tysk. Ert folk derhemma kan väl också ännu bli
lyckligt, om det underkastar sig vår Konungs spira.
Annat kan icke vara möjligt, då den store Bernadotte
är vår härförare!“
“Sveriges skyddsengel vakar än,“ yttrade Adolf,
i det han krampaktigt knäppte sina händer tillsammans.
“Det var ett något för mycket poetiskt uttryck
för en af de allvarsamma bröderna från
Christiansfeld,“ anmärkte fröken något spetsigt. “Men jag kan
icke, då jag sjelf råkat att yttra mig så patriotiskt,
förtycka er förtröstan. Det är besynnerligt, att jag,
då jag var som mest orolig och lidit ett sådant
öfver-våld af mitt fäderneslands vänner, just i er, min
herre, skulle finna en af våra fiender, och genom
denue fiende till och med blifva lugnad i afseende
på min fara.“
“Om jag är en af edra fiender, min fröken,“
invände Adolf bittert, “så är jag åtminstone icke
farlig. Jag är fången, och vet icke hvad jag har att
vänta af regeringen i detta land, der jag icke genom
eget förhållande gifvit anledniug till den ringaste oro
eller fara.“
“Frukta icke!“ uppmuntrade honom fröken “Vår
Konung är ingalunda hård eller sträng. Och dessutom
kan jag, genom min bror, lofva er beskydd och
förord af prinsen af Ponte-Corvo. Jag lofvar att göra
allt, för att mildra ert Ödo, så snart vi hunnit fram.
Det gör mig ondt att jag sårat er, och jag måste
derföre ännu en gång be er om förlåtelse. I fall jag
lyckas att befria er, såsom jag hoppas, och ni får
återvända till Christiansfeld, inbjuder jag er att en
dag göra ett besök på Errindlev. Ni skall der vara
mycket välkommen; men nu ha vi en lång stund ieke
hört annat ljud, än det enformiga ljudet af vår egen
vagn och hästarnas traf. Inga vapen höras slamra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
