- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
231

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8VERIGE8 SKYDD8ENGEL VAKAR ÄN.

231

"I sanning ar detta en rätt besynnerlig
händelse," anmärkte Adolf. "Jag kan omöjligen förklara
den som ett misstag. Min fröken, er vagn kommer
ju ifrån Haderslev, då vår ämnar sig dit? Månne
birkefogden skulle känna misstaget? det är han sjelf som
åtföljer oss."

"Är ni säker på, att ingen of våra förföljare
befinner sig i grannskapet? frågade hon ifrigt. “De
anbefallte oss tystnad med så hotande röst! Visste jag
blott, att vi snart komme fram till Haderslev, skulle
jag vänta till dess med att yrka min befrielse."

"Välan, vi äro der om ett par timmar, hoppas
jag," yttrade ynglingen. Han ämnade öfverlemna sig
åt det stumma grubblandet öfver hvad som skulle
blifva af honom, men fröken, som blifvit lugnare
sedan hon fått gifva luft åt sin ångest genom
berättelsen om sitt äfven tyr, fann just i hans lugna och fasta
röst något som ingaf henne tröst och mod. Hon
fortsatte samtalet.

"Ack, om min bror visste detta," utropade hon.
"Den älskvärde prinsen, som är så huld och nådig mot
alla, skulle säkert tillåta honom att skynda till min
hjelp! Har ni sett prinsen, min herre?"

"Ja," svarade Adolf, i det en bitter känsla
uppsteg i hans bröst.

"Nå, oeh huru fann ni honom? Var det icke en
hjelte, sådan det anstår Frankrike att ega? Hvad han
skall vinna för ära åt vårt folk! Vet ni, att våra
officerare, och i synnerhet min bror, brinna af
otålighet att få segra under hans befäl.“

“Förlåt mig, min fröken," afbröt Adolf, "jag är
svensk."

"Ah!" återtog hon, "jag glömde att ni sagt det,
och har således mot min vilja sårat er. Förlåt mig;
men tro icke att det skedde med afsigt. Jag känner
allt för väl, att för ert olyckliga folk, som nu icke
lär hafva mycket hopp om sin räddning, tanken på
prinsens fältherrestorhet måste vara nedslående. Ni
vet väl, att ryska kejsaren har intagit hela Finland ?
Men förlåt min språksamhet! om ni behagar, låt oas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free