Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät döma honom att’ skjutas, och inom en timma rann
min Rodrigos ädla blod på en äng utanför Hamburg.
Han fick knappast tid att skrifva ett blad till mig
med en afskedshelsning. Don Juan sjelf har läst
bladet för mig, donna, och jag såg att han till och
med hade en tår i sitt öga, ty han kände ju min
Rodrigo. Jag fick icke ens se hans graf. De hade
gräft ned honom, der han blef skjuten. Och klockan
och kedjan — nå, dem må de behålla! Hvad voro
de mot min Rodrigos lif? Allt mitt guld, mitt eget
blod hade jag kastat bort för honom. Yi hade ju
följt hvarandra alltifrån min faders hydda, och vi
hade älskat hvarandra, och tröstat hvarandra, och vi
voro lyckliga till och med då vi ledo brist
tillsammans. Ack, om ni visste, min donna, hvad en stark
kärlek förm&r! Ni är ju också fransmännens fiende?
Så sade mig don Juan. Han sade att man ville
fangsla er, fängsla en ung oskyldig qvinna. Men
sådana äro de, dessa grymma fransmän. Sådana äro
deras barbariska lagar! Men de känna icke oss och
vårt spanska hjerta. De vildarne veta icke, att det
är ädelt blod som flyter i våra bröst. Men jag
glömmer dem icke. Yid alla helgons blod, vid San
Sebastians dödssår och vid Santa Lucias tårar! De
hafva mördat den man, som jag älskade! De trodde
väl, att jag också skulle dö utaf förtviflan och sorg!
Men jag lefver ännu! De kände icke hvad en
Anda-lusiens dotter kan känna. Jag skulle dö, dö utan
hämnd efter min Rodrigo! Jag skulle komma till
honom i dödens rike, utan att kunna visa honom en
droppa franskt blod, en tår ur ett franskt öga!
“Men jag ser att ni lider, donna! Jag ser
smärtan teckna sig i edra vackra drag! Tack för den tår,
jag ser på er kind! Låt mig få kyssa er hand, ädla
donna! Gråt icke mer! Mina dystra lefnadsbilder
hafva gjort er ondt. Förlåt mig, donna, förlåt den
olyckliga, den förtviflade! Men nu skall jag icke mer
vara klenmodig. Jag vill sjunga för er ännu en sång.
Ni är matt och trött, donna! Somna vid min sång!
Jag vill vaka öfver er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
