- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
249

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har alltid haft goda viner, och till och med officerarne
hafva m&nga gånger hållit till godo med mina flaskor.
Men sådant bryr ni er icke om, ehuru ni nu måste
bära samma dr ägt, som jag. Nå, hela mitt yrke
hör dock icke till mitt hjertas historia, ehuru jag
blifvit hvad jag är just för mitt hjertas skull. Men
det är något bedröfligare, jag måste berätta er, donna.
Det var ju om min Bodrigo och om prinsen jag
ville tala.

"För de penningar jag hade förtjent, ty jag kan
säga att v&rt yrke alldeles ioke var dåligt, hade jag
köpt min Bodrigo en guldklocka och en guldkecL
Ack, de blefvo hans förderfj ehuru det så innerligt
gladde mig och gjorde mig stolt att se min vackre
Bodrigo så lik en officer, fastän han ännu endast
hade fått löfte om att bli korporaL Då de myckna
dyrbara varorna, på kejsarens befallning, brändes, var
min Bodrigo med. Många voro de, som tyckte att
det var bättre att behålla det som var vackert och af
värde, samt bränna upp bara gammalt. Men det var
strängt förbjudet. Yid ett sådant tillfälle kom en
fransysk officer att se Bodrigos kedja och ur. Vet ni,
donna, han påstod att Bodrigo stulit. Min Bodrigo
skulle stjäla! Kan ni undra, o min donna, om han
blef utom sig af raseri JTag såg honom icke då, men
jag föreställer mig honom så väl, alltsedan natten
utanföre Pennaflors kapell. Han kastade sig till
jorden och skar tänderna. Men som en blixt flög han
derefter upp och rusade öfver d^n franske
skända-ren. Det blef en strid emellan dem, men Bodrigo
drog sin dolk, och den nedriges blod strömmade på
jorden.

"Ni, fromma donna, har ingen aning om dessa
fransmäns förskräckliga grymhet. Först kunna de
reta och håna en, så tåla de icke en rättmätig hämnd.
De uslingarna! De tåla icke att se en förtalares
blod på en ärlig spaniors stål. De grepo min
Bodrigo och de förde honom bort. Jag fick icke sfe
honom, jag fick icke tala med honom i hans sista
stund. O, min donna! Kan ni tro det? Prinsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free