- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
257

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har förmodligen hemtat honom hit. Här måste vara
mycket vigtiga öfverläggningar å förde. Se, min donna,
se huru mörkt han blickar. Jag blir orolig. Jag
känner en dyster aning. Något olyckligt är på färde, jag
är säker derom. O, Guds heliga moder, om vår öfverste,
vår don Juan vore här!“

“Men se, der kommer han också! Låt oss taga
emot honom, donna! Eller skola vi vänta honom här?
Det passar kanske bättre för er! Men hvad öfversten
har brådtom. Ah, nu fick han se oss! Han niokar
åt oss. Gud och alla helgon beskydde dig, ädelmodige,
spanske hjelte! Men han kommer icke in först till oss!
Ser ni, donna, han skyndar också upp till salen, der
prinsen väntar dem!“

“Nu vill jag icke se på de öfriga. Jag är alltför
orolig. Vill ni, donna, så skickar jag en af pojkarna
att höra efter hvad som är på färde ?“

“Men ni måste väl hafva tålamod,** invände Maria.
“Om de hafva några vigtiga öfverläggningar, våga vi
väl icke störa dem. Och huru skulle en af pojkarna
få komma in?“

“Ni har rätt,** medgaf Dolores, “jag är alltför
otålig. Men vi måtte väl snart få veta hvad det kan
vara. Jag är obeskrifiigt nyfiken, min goda donna!
Låt oss emellertid begifva oss till vårt eget rum. Der
skola vi vänta, till man säger oss till. Dessutom
kommer der öfverstens öfriga betjening, for att intaga sina
rum i hans våning.

De båda fruntimren drogo sig tillbaka till den
lilla kammaren, ifrån hvilken en lönndörr ledde till
öfverstens förmak. Dolores ställde denna dörr öppen
och satte sig så, att hon kunde se inåt förmaket och
gifva akt på hvar och en, som der inträdde.

Det dröjde ett par timmar, innan sammanträdet
upplöstes. Då officerame kommo derifrån, lyste glädjen
på alla fransmäns ansigten. Spaniorerna visade också
en glädje, som dock var ganska tvungen. En och
annan bland dem blickade till och med hotande och
dyster omkring’sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free