Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hustrun visado dem båda mycken välvilja,
tillredde en liten måltid och anvisade dem en bänk att
hvila uppå.
Eneman såg sig omkring i den rymliga stugan
der allt röjde belåtenhet och välmåga. På en hylla
lågo några böcker, dem han af nyfikenhet undersökte.
Be utgjordes af gamla danska krönikor och historier,
eo läsning som den danska allmogen särdeles älskar.
Husets förråder voro icke betydliga, men allt vittnade
om snygghet och ordning.
Herrarne hade knappt satt sig till hvila, förrän
från fiskarbyn flera frimodiga karlar och några nyfikna
qvinnor infunno sig. Den ovana åsynen af
främlingar på detta ställe hade ditlockat dem. Eneman,
som alltid var uppmärksam på det som kunde landa
till någcfn fördel, inlät sig genast i tal med fiskrarne,
skämtade med deras qvinnor. och antogs snart af dem
som en munter och trefiig gäst. Han följde dem
slutligen, inbjuden af en gammal fiskargubbe, till byn,
medan spanioren don Gar<;ia hvilade i båken. Det var
finemans afsigt att kasta en blick på fiskarbåtarna, som
lågo vid stranden.
Ett par timmar hade förflutit och Eneman hade
redan gjort sig bekant med förhållandena inom
fiskarbyn, då några personer i röda rockar, beväpnade,
visade sig vid båken. Eneman igenkände dem såsom
danska soldater och öfverlade ett ögonblick om det
vore klokast att fiy; men han skulle då lemnat sin
följeslagare i sticket, och han beslöt derföre att
frivilligt begifva sig upp till spirbåken.
En underofficer, som anförde soldaterna,
förklarade bestämdt men höfiigt, att han blifvit skickad af
generalen för att föra herrarne till Brahe-Trolleborg.
Naturligtvis medföljde de utan gensägelse.
En liten genväg genom parken förde dem snart
upp till slottet, en stolt byggnad från medeltiden,
med många höga vindskupor och spetsiga gaflur.
Alléer af uråldriga träd och en mossbelupen trädgård
omgåfvo det gamla slottet. Det hela såg dystert ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
