Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och besynnerligt liksom ett halfforfallet vapen betäckt
med damm och sorgflor i ett grafhvalf.
De begge herrarne infördes i en sal, der
generalen väntade dem. Warmitz var en gammal gubbe,
torr och mager, med en vederbörligt bred dansk
mun och ett par grå, trögt blickande ögon. Hela
ansigtet uttryckte en viss godmodighet, en egenskap i
sjelfva verket mera prydande menniskan än krigaren.
“Mina herrar,“ tilltalade han de båda hitförda
gästerna, “förlåt att jag måste besvära er med några
frågor, men I veten sjelfva huru vigtigt det är i
krigstid att vara uppmärksam på allt. Det förefaller
mig besynnerligt, att en officer kan aflägsna sig så
ensam från sitt högqvarter.“
“Min general, “ inföll don G argi a, “jag är öfverste
Acostas adjutant. Jag hade lemnat depescher till
markis Bomana, och då jag hade ett par dagar att
vänta innan markisen kunde expediera mig tillbaka,
utbad jag mig -permission att under tiden få
tillfredsställa min nyfikenhet och bese trakten. Jag har
lyckligtvis min permission skriftligen.“
Han framräckte ett papper åt generalen. Denne
läste det med uppmärksamhet och förklarade derefter
att han fullkomligen erkände dess giltighet. “Men
tillåt mig, don Gargia," tilläde han, “att f& anse er
som min gäst här på slottet., hellre än min jägares vid
stranden. Om ni är road af utflykter, så befall öfver
mina hästar. Min betjening står också till er
disposition.**
Don Gar$ia tackade med många komplimenter
för generalens artighet, och utbad sig att derefter få
presentera herr Eneman.
Generalen hade icke förr hört dennes namn än
han utbrast: “Ah, det är ni, herr Eneman, som så
godt som frälste min dotter på vägen till
Christiansfeld! Jag tackar er, och jag vill gerna göra för er
allt hvad jag kan.“
Eneman och don Gargia betraktade hvarandra
med bestörtning, men den förre insåg genast, s&
snart han hörde namnet Christiansfeld, att hane bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
