Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par sakta slag hördes pi dörren. “Det är
jag, Maria,“ hördes öfverstens röst utanföre.
Maria hastade att väcka Dolores, och frågade
emellertid, utan att öppna dörren, hvad öfversten
befallte. Han bad Maria komma ut i förmaket.
Sedan bido hon och Dolores blifvit klädda,
be-gåfvo de sig båda till förmaket. Öfversten vinkade
åt Maria att taga plats på soffan, och en enda blick
på Dolores satte denna i4 verksamhet. Under
förevändning om något bestyr, lemnade hon innan kort
lätt och otvunget rummet, så att öfversten och Maria
blefvo ensamma.
Acosta såg länge och ömt, med en blidhet,
som för den eldige spanioren var ovanlig, på Maria.
Han fattade sakta hennes hand och höll den i sin,
medan det tycktes på de sväfvande blickarna, som
om han sökte något uttryck för de känslor han hade
att meddela.
En huld, blyg förvirring, en klappande oro, en
spänd räntan uppfyllde Marias inre. Sällsamma
aningar flögo igenom henne, och hon förmådde icke
att upplyfta sitt öga från golfvet, ännu mindre att
draga sin hand tillbaka ur öfverstens.
“Maria, ädla och älskvärda flicka," sade öfversten,
^jag har så mycket att säga er, och likväl kan jag
det icke. Jag finner intet ord, som förmår uttrycka
hvad jag menar, eller hvad jag erfar inom mig. Ni
måste lära känna, mitt hjerta. Bedan från det första
ögonblick jag såg er gjorde ni ett djupt intryck på
mitt hjerta. Ni må sjelf dömma, om jag ioke sedan
gjort allt hvad mina pligter tillåtit mig. Men jag
känner mig icke tillfredsställd. Det fattas mig något,
och jpg måste säga er det. Maria, mig fattas visshet
om, att j^g icke är likgiltig för ert hjerta. Jag behöfver
veta hvad ni känner för mig."
Mapias bröst häfde sig våldsamt. Med
oemotståndlig makt trängde tårar fram till hennes ögon.
Hon kände så vilsamt behofvet att & utbrista i gråt*
Men det föreföll henne som om gråten med darrande
ångest höll sig fast i hennes inre för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
