Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många timmar hade icke förflutit, förrän i sjelfva
verket den svenske ynglingen Adolf Eneman infördes
fäligg]ad på borggården. Ehuru ovärdigt behandlad
och belastad med bojor, behöll han sin lugna och
tåliga fasthet. Maria och Dolores skyndade till
fönstret, för att betrakta fången.
“Min stackars olycklige broder!" snyftade Maria
under tårar. “Han är säkert oskyldig."
“Ha, hvad fången är vacker!" utropade donna
Dolores. “Vid alla helgon, min ädla donna, han är
blond som ni, och han har säkert sköna himmelsblå
ögon, också som ni. Jag måste se honom. Vi måste
bedja don Juan, att han får komma upp till oss."
Så snart prinsen blifvit underrättad, att spionen %
var gripen, befallte han, att en ståndrätt skulle hållas
öfver honom. Öfverste Acosta, som var intresserad
att få veta hvart hans adjutant tagit vägen, anhöll
hos prinsen att sjelf få hålla förhöret med den gripne.
Prinsen biföll det, och öfversten lät föra fången upp
i sin sal, der tillika ett par af prinsens adjutanter
jemte tvenne danska embetsmän in funno sig.
Innan öfversten gick att förhöra fången, talade
han med Maria och Dolores. Han yttrade sin
fruktan, att fången kunde upptäcka och förråda Maria.
Han bad henne derföre icke visa sig.
Men Maria, som blifvit intagen af den djupaste
medömkan för den, som hon i alla fall här måste
anse lika mycket för vän, som han var landsman,
försäkrade öfversten ännu en gång högtidligt, att han
måste vara oskyldig,
Dolores förenade sina böner med Marias. “Var
ädelmodig, don Juan!" bad hon. "Och ni, donna Maria,
släpp icke öfversten, förrän han lofvar att benåda den
vackre ynglingen. Nog kan man se på honom, att
han intet ondt gjort."
"Min älskade Maria," sade öfversten, vänd till
denna, “jag ser intet skäl att vilja göra er landsman
och broder, som ni kallar honom, illa. Kan han visa
sig vara oskyldig, så skall ingen hellre frikänna honom
an jag. Och äfven för er skull vore det mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
