- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
305

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visste om henne icke mera, än att hon var en
spanska, och att hon bittert beklagat sig öfver prinsen.
Äfven hen hade således lidit af den man, som nu
beröfvat honom sia frihet, och som hotade hans
fädernesland med undergång. Tvenne gestalter stodo
sålunda för hans själs öga. De voro hans goda och
hans onda genier: den ena en huld och skön qvinna
med tröstens ooh vederqvickelsens kalk, den andra
en hotfull man med dödsdomen i sin hand.

Medan ynglingen stod der och stirrade på
fönstret, öppnades det, och ur detsamma blickade ned
den ena af hans ödes makter: det var den mörka.
Det var prinsen, hvars skarpa ögon sågo ned på
borggården. Adolf inbillade sig, att han såg på
honom. Men medan ynglingens svenska hjerta svällde
af oroliga, både fosterländska och personliga lidelser,
ilade furstens blickar, kalla oeh likgiltiga, öfver
vakternas afmätta rörelser på borggården, utan att han
ens anade, att ur den mörka, af honom obemärkta
gluggen en fånges, en fiendes, men tillika en
beslut-sam ynglings öga hängde vid hans drag.

Denna syn visade sig för ynglingen endast några
ögonblick. Fönstret tillslöts åter, ooh bakom dess
glas försvann gestalten. Det var bestämmandet af
hans lif eller död, det visste han nu, som gömdes
derinne.

Längre fram på dagen besöktes fängelset ånyo
af den hulda tröstarinnan. Donna Dolores bar till
fången hans måltid. Hon tilltalade honom vänligt:
“Min vackra donna, som kallar er för sin bror, har
talat med öfversten om er, och öfversten har lofvat
att ytterligare vidtala prinsens adjutanter och upplysa
dem om er oskuld/4

“Hvilken donna kallar mig sin bror?“ frågade
Eneman förvånad. "Jag skulle då ega här en syster
liksom jag funnit en tröstande engel!“

“Den vaekra donnan , har nu underrättat mig om
allt. Det var henne, som öfversten lät bortföra ur

vagnen. “ %

“Kunde det vara fröken Warmitzr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free