Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin bestörtning, då den spanska damen inträdde.
Med lifliga ålbörder och en uppsyn, hvarur glädjen
strålade, ilade hon till honom och fattade hans hand.
“Nu är ni fri, sennor,“ sade hon. “Allt har gått
väl. Kom nu och var glad med oss. Tro mig, bSde
donna Maria och jag hafva varmt deltagit i ert öde.
Det gör obs en innerlig glädje att få se er hos oss.
Kom, sennor!“
“Jag följer gerna hvart ni leder mig, min ädla
befriarinna!“ utropade Eneman, genomströmmad af en
elektrisk rörelse, när hon vidrörde hans hand.
Hon införde honom i det lilla rummet, der Maria
inväntade honom.
Den svenska flickan uppsteg. Öfver hennes
kinder göt sig en stark rodnad, och hennes barm
häf-des af en återhållen rörelse. Vid hans åsyn vaknade
inom henne minnet af hennes trygga, fridfulla lif i
Christiansfeld. Det var med en känsla af smärtfull
saknad, som den heliga åtankan af detta förflutna
uppsteg i hennes bröst. Men denna saknad qväfdes
dock hastigt af de oroliga men tjusande villor, i hvilka
hennes hjerta anade ett nytt paradis, skönare om än
icke så fridfullt som hennes ungdoms. Hon kände,
att hon icke skulle ega styrka att byta bort sjelfva
q valen af sin kärlek mot den fromma friden af sin
barnsliga oerfarenhet.
Sedan hon och Eneman tigande betraktat
hvarandra några ögonblick, yttrade hon: “Min broder,
jag har icke glömt de förmaningar jag emottog, då
vi tillsammans bortfördes från Christiansfeld. Jag har
icke behöft frukta att blifva mitt fädernesland
otrogen. Jag har tvärtom funnit vänner bland dem, som
vi trodde vara våra fiender.“
Eneman såg på henne med skarpa blickar. “Min
syster,“ sade han allvarsamt, “huru ni kommit hit,
är mig en gåta. Men åtminstone gläder det mig att
se er i ett fruntimmers sällskap och i ett
fruntimmers rum.“
Maria upplyfte en klar blick emot honom,
“öfverste Acosta,“ sade hon, “som bor här, har blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
