Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon förskräcktes, ooh doek var det så gerna som
hon kände sig qvarhållen i hans armar. Hon bäfvade
djupt i sitt innersta, men denna bäfvan var en rys-*
ning af salighet, då han hastigt också ^ tryckte sitt
ansigte intill hennes och en glödapde kyss brann på
hennes läppar.
Men den tappre krigaren vågade icke längre dröja.
Ännu ett par gånger kysste han häftigt den stumma
flickan. Derefter h viskade han det sista afsked sord et,
nickade åt Dolores och skyndade bort
Maria hade knappt någon sansning qvar, då
Dolores drog henne till fönstret och sade: “Se, se, min
donna! Yill ti icke se huru han rider bort? Han
vänder ännu en gång hufvudet fyit! Madonnan och
alla helgon beskydde dig, ädle don ! 1 morgon
skola vi vara räddade tillsammans."
Genom tårar såg Maria ut, och det var genom
dimman i sina blickar, som hon varsnade den sista
skymten af den bortilande spanioren.
Efter hans afsked begynte donna Dolores att
sätta sig i verksamhet. Hon genomgick allt
öfver-stens husgeråd, och samlade endast det dyrbaraste ur
de inre rummen. Alla penningar och juveler, både
sina och öfverstens, förvarade hon, men förklarade
att också Maria måste bära en del af skatterna.
Sedan hon anordnat allt, sade hon: "Nu återstår
endast, att vår sköna Adolfo kommer. Så snart han
vill föra oss på vägen, måste vi vara, färdiga. Låt
oss under tiden sitta och tala om våra älskare, goda
donna! Hvad ni måste vara lycklig af en sådan
hjeltes kärlek, som vår ädle don Juan! Yet ni att
också jag är lycklig genom min Adolfo! Han är blyg
som ni, donna. Men hvad hans öga talar kärlek,
hvad hans läppar äro ljufva!"
“Hyad säger ni, Dolores!" utbrastMariå. “Älskar
ni Adolf, och han er? Ni är då hans brudj?“
“Ja visst, min donna. Då vi blifvit befriade,
skall jag följa Adolfo till hans fädernesland, och
derefter resa vi tillsatomans till Spanien. Följer ni
genast med öfversten, donnar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
