Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåfvo sig oförmärkt, en ock en i sender, ut.
Slutligen gaf öfversten befallni ug, att äfven hans egen häst
skulle sadias. Han inkallade derefter donna Dolores.
Deras samtal skedde på spanska. Dolores visade
sig hän ry ok t, hennes ögon gnistrade, hela hennes
väsende röjde beslutsamhet och mod. Då Maria, som
i sitt rum hört samtalet utan att begripa ett ord af
detsamma, inträdde, reste Dolores sig från en
knäböjning. Hon hade gjort ett högtidligt löfte.
“Älskade Maria/-* sade öfversten till den
förvånade svenskan, “i dag är den vigtigaste dagen för
verkställandet af vårt beslut. Jag är djupt
bekymrad för er/ och jag har icke kunnat fiuna någon
annan utväg, än att anförtro er åt donna Dolores’
erfarenhet. Hon^ som är skicklig att taga sig ut med
folket, skall, isynnerhet då jag nu lemnar er
behöf-liga pass, utan svårighet finna medel att komma öfver
till Fyen. Pennigar har jag också lemnat ’henne
tillräckligt för er båda. Hon har föreslagit mig att
taga till eder följeslagare den svenske ynglingen från
Christiansfeld, som du kallar din broder. Också du
säger ju att man kan lita på honom, och att han
önskar att befria sig från detta land, der han är
fången. Donna Dolores har vidare erhållit
underrättelse om min plan. Jag måste taga afsked från dig,
min älskade. Men jag hoppas ännu i morgon återse
dig på stranden. Jag ville gifva allt i verlden, om
jag vågade att medtaga dig genast. Men äfven
Dolores finner det klokast, som jag föreslagit, och du
litar ju, liksom jag, på hennes tillgifvanhet och
klokhet? Farväl derför, min älskade! Lef väl till i
morgon !“
Maria stod orörlig, med nedslagna ögon, en djup
ångest hiifde hennes bröst, och hon förmådde icke
finna ord för att uttrycka sin smärta.
Acosta betraktade henne några ögonblick med
samma smärtfulla ömhet. Men hastigt sträckte han
ut sina armar och ilade fram att trycka henne till
sitt bröst “Maria, min älskade Maria!“ utropade han.
Hon bleknade och tog först ett steg tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
