Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf betänkte sig en stund. Slutligen sade han:
“Jag finner detta förslag alldeles icke omöjligt, s&
framt planen blifvit h&llen tillräckligt hemlig. Låt
mig träffa er så tidigt som möjligt vid den lilla
parken af kastanjeträd utanför östra tullen. Du skall
icke hafva svårt att hitta dit, Dolores/*
“Ack,“ utropade Dolores, “det var dit som jag
vandrade med dig i förrgår om aftonen! Det är ett
lyckligt ställe."
Maria hade icke deltagit i samtalet, men hon
hade lyssnat till detsamma med den mest spända
uppmärksamhet. Det syntes, som hon gerna förenade’
sig i det tagna beslutet. Också antogo både Adolf
och Dolores hennes bifall för afgjort.
Sedan Dolores ånyo öfverhöljdt den rodnande
Adolfs ansigte med heta kyssar, tog han afsked.
Den älskande spanskans blick efter sin älskling
var icke tårad, såsom nyss förut svenskans.
På eftermiddagen sutto de båda fruntimren
tillsammans. Donna Dolores’ var upplifvad af de
skönaste förhoppningar. Hon sökte med idel glada
bilder af befrielse och sällh^t uppmuntra den sörjande
Maria. Hon fattade en mandolin, hon spelade, hon
dansade och sjöng:
Don Lopez’ segel soabbt till stranden länder,
Vid aftonvindens sus ooh fogelns qvitter.
Ismena på balkongen brndklädd sitter
Och ntåt fjerran hafvet blicken sänder.
Han kommer; ömt mot bonom hon sig vänder,
Och ögat fylls af glädjetårars glitter!
Men hastigt hon af skräck tillbaka spritter.
Hon gripes af en okänd främlings händer.
Förklädde Mohren ntåt rymden ilar
Med sköna bytet, och — Ismena hvilar
På den divan, der Lopez’ blod fölrunnit.
Då vaknar fångna spanskans stolta sinne»
Hon skeppets dolda gångar har i minne:
En blixt — en knall — och folk och »kepp försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
