Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni också airrestera den stackars donna Maria, som
öfverste Acosta sjelf har enleverat, och det icke for så
längesedan? Hon är väl icke spanska, och lika litet
fransyska. Det skulle just roa mig att veta, om hon
också står under prinsens befäl. Jag trodde, att hon
endast har med landets auktoriteter att göra, så snart
hon icke mera frivilligt befinner sig hos öfversten.44
Ameil vände sig till Maria och uppmanade henne
att uppriktigt bekänna sanningen for honom. Han
ville veta, af hvad anledning hon befann sig hos
öfversten.
Den uppriktiga herrnhutskan begynte sin
berättelse, hvarunder öfversten icke endast gaf noga akt
på hennes egen uppsyn, utan också tillika bevakade
Dolores, för att hindra henne att gifva den berättande
någon vink eller något tecken. Då fransmannen
hörde, att hon blifvit bortförd på vägen från
Christiansfeld, ihogkom han äfventyret med fröken Warmitz,
som nu blifvit alltmera ett samtalsämne.
Uppriktigheten talade ur Marias blickar, och han tvekade icke
Ätt tro hennes berättelse.
“Jag skall låta undersöka saken hos stadens
auk-töriteter,“ saÄe han, “och om, som jag tror, ni talat
sanning, skall jag låta utlemna er till detn.“
• Maria knäppte händerna tillsammans. “Låt mig
hellre blifva här hos donna Dolores!" bad hon. “Om
hon skall hållas fången, så låt mig vara med henne,
hellre än att sitta i ett danskt fängelse! Jag har ju
intet ondt gjort! Icke rår jag för, att man här anser
det för ett brott att vara svensk.44
“Jag skall fråga prinsen om hans vilja,44 sade
öfversten, “och låta underrätta er om den.“ Med
dessa ord aflägsnade han sig.
Så snart han var gången, vände sig Dolores till
Maria: “Vid Gud och alla helgon, Donna,44 utropade
hon, “huru kan ni älska och likväl vara så blind?
Insåg ni icke min afsigt! Men faran har icke skärpt
och öfvat er uppfinningsgåfva. Hör mig derföre! Laga
att ni blir fri; ty nog inser jag, att man icke ämnar
släppa mig. Laga att ni träffar Adolfo, huru^det än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
