Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tår. Det syntes, att hon ville undvika att blifva
upprörd, ty hon bad sjelf Maria att skynda sig, och
hjelpa henne att påtaga kappa och hatt.
"Glöm icke hvad jag sagt er!“ hviskade hon i
sista ögonblicket, och den gråtande Maria följde
officeren.
Borgmästaren röjde icke ringa förlägenhet, då den
franske adjutanten införde Maria till honom. Sedan
han afhört uppdraget från prinsen, vände han sig
till Maria. “Ni eger förmodligen penningar, som jag
hoppas, min fru?"
“Ja,“ svarade Maria.
“Om ni då, hvar ni behagar i staden, skaffar er
ram, och i morgon uppgifver för mig hvar ni bor,
kan ni vistas här med all trygghet. Det är allt hvad
jag kan göra, och jag hoppas, att det är enligt med
prinsens önskan."
Maria, som icke glömt Dolores’ förmaning, tog
vid porten afsked af officeren och befann sig nu
ensam på gatan i en stad, der hon icke kände någon
annan menniska än Adolf Eneman. Men hvar skulle
hon finna honom? Full af ångest och oro, men med
kraft af de» förtvifian, som bemäktigat sig hennes
själ,* gick hon gatan framåt och ut genom tallen.
Hon tänkte att i kastanjelunden afvakta Adolfs
ankomst, om hon också måste tillbringa natten der
ensam, men ander Gods himmel.
16.
Det var en skön augustinatt. Öfver Koldings
vackra slott spelade skuggorna af det svaga månsken,
som täflade med den ljusa sommarnatten att betacka
alla föremål med silfverflor. I den lilla staden
nedanför slottet på höjden rådde tystnad. och hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
