- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
321

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om aftonen hade ordonnanserna redan ilat åt alla
håll och på slottet rådde också tystnad och väntan.

Men i staden klappade ett oroligt hjerta, fullt af
djerfva beslut. Det var Adolf Enemans. Kort före
midnatt, sedan alla i huset, som han bebodde, somnat,
begaf han sig ut, för att tidigt inträffa på mötesplatsen.

Knappt hade han tillslutit porten efter sig och
lyssnande sett sig om på gatan, förrän det skrällande
ljudet af en brandsignal från tornet genomskar hans
öra. Erån slottet lossades kanonskott, fönstren
upp-slogos i staden, det uppväckta folket såg bestört ut,
portarna öppnades, och gatorna voro snart betäckta
af det oroliga hvimmel, som tillhör en eldsvåda.

“Elden är lös på slottet!" hörde man skrikas.
Eneman betogs af förskräckelse vid dessa ord. Genom
hans själ ilade tvenne motsatta tankar: den ena att
föremålet* för hans gränslösa kärlek befann sig i fara *
deruppe bland lågorna, den andra att hon flytt till
det utsatta mötesstället. Han öfverlade ett ögonblick
hvad han borde göra. Snart, var dock hans beslut
fattadt, och han ilade till kastanjelunden.

Oaktadt mången sökte uppehålla honom, trängde
han sig igenom folkmassan och lyckades att uppnå
stället. Snart blef han varse en q vinna insvept i sin
kappa bredvid ett träd. Yid hans åsyn skyndade hon
emot henom. Det var Maria Hellerman.

Den ångestfulla flickan flck knappt tid att för
honom berätta hvad som förefallit, innan han kastade
ifrån sig ett gevär, som han burit under öfverrocken,
samt ilade bort, med de orden: “Göm er, Maria, och
vänta mig här. Jag skall uppsöka och frälsa henne.“

Han störtade fram till det brinnande slottet, som
var omgifvit af trupperna och stadsfolket. Sprutor
voro satta i gång, och vattenstrålarne inrusade med
hest skrän ibland lågornas hvirflar. Massor af rök
utströmmade ur det väldiga slottets fönster och
gluggar. Det såg ut såsom om byggnaden blåste lågor
genom hvarje öppning på murarna, och der man
genom ett fönster för ett ögonblick lyckades att drifva
branden tillbaka, frambröt den snart åter liksom med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free