Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckt hos honom. Men hon var nu försvunnen
mellan häckarne.
Sedan Augustin en stund stirrat rundt omkring
sig, utan att vidare se något, som kunde förefalla
äfven tyr ligt, begaf han sig till sitt qvarter, full af
sällsamma tankar. Då han närmade sig byn och såg
sina gardister utanför gårdarne sysselsatta med
puts-ni ngen af sin uniform och sina k askar, väcktes han
ur de egendomliga drömmar, som begynt att sväfva
omkring honom, till den verksamhet som tillhörde
hans stånd. Han hade känt en mörk och qvalmig
flägt af melankoli draga igenom sitt inre, emedan den
äldre damens hela väsende så sällsamt hotfullt
framträdde bland hans aflägsnaste minnen; men det
fi^-skade till inom honom, då han hörde gardisternas
helsning: “Gu’ bevare löjtnanten!“
Då Augustin i den rymliga bondstugan, der han
blifvit inqvarterad, blef ensam och hans uppassare
eller, såsom det ganska klassiskt heter, kalfaktor, ute
på den kringbyggda gården var sysselsatt med att
ur hans vapenrock föijaga hvaije d&nkorn, tycktes
det som åter något tungt eraade samla sig i hans
inre. Han ville likväl icke denna gång vika för de
mulna dimmorna i själen, hvilka hörde till hans lynne,
ungefår som aftondimmorna höra till en vacker,
skog-bekränsad insjö, utan begynte med hög röst sjunga
den danska nationalsången: “Den tappre landssoldat,"
medan han tände eld på sin cigarr och mellan
kadenserna gjorde temligen långa och oregelbundna
pauser, för att interfoliera sången med rökhvirflar
— de senare borde egentligen varit af krut för att
rätt passa till sången. Men sången sjelf passade icke
heller till Augustins känslor för ögonblicket. Han
försökte efter en stund att utbyta den mot en
Bell-manian, ehuru denna än mindre ville gå. Då beslöt
Augustin att besöka någon af kamraterna.
Kalfaktorn bar in hans uniform, sådan den skulle vara vid
kyrkparaden, och han gick ut.
Från Svanninge vackra kyrka ljöd klockornas
ringning högtidligt öfver slätten. En frisk sommar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
