Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vind spelade öfver sädesfälten och genom lunderna,
och det var som om den glada, friska naturen velat
bortflägta allt svårmod från de välmående böndernas
boningar, ty sedan så många muntra och hurtiga
gäster kommit till dem, rådde der nu ett lif, en rörelse
som icke voro vanliga hos det goda folket.
Qvinnorna i högtidsdrägter, med de hvita, stärkta och
broderade hufvudbonaderna for söndagen på det
prydligaste ordnade, begynte att vandra till den danska
gudstjensten, som skulle hållas tvenne timmar före
den svenska. De danska bönderna, med sitt
brödra-tycke af svensk allmoge, begåfvo sig likaledes åstad,
så att förnämligast gardister, gubbar och barn
qvar-stannade i den eljest folkrika byn. Augustin beslöt
att gå till sin vän, baron Albert, som bodde i en af
granngårdame.
Just som Augustin ämnade taga af vägen till
sin vän, kom en vagn med en i Danmark ovanlig
fart, och då, den ilade förbi, varseblef Augustin i
densamma den mystiska damen, som han sett på
morgonen. Hon helsade honom, och nu sväfvade öfver
hennes drag ett leende så besynnerligt, att Augustin
kände sig förskräckt deröfver. Det var icke hån,
men skulle det vara väkvilja, så var det en så
underlig, att den föreföll Augustins upphetsade fantasi lik
den som en menniskoätande vilde känner för sitt väl
tillredda offer. De nattsvarta ögonen flögo emellertid
förbi honom, så att han snart kunde se gestalten på
ryggen. Hennes betjent satt bredvid bonden, som
körde, så att hon ensam intog det ena sätet i
vagnen. Då den gröna kappan flägtade omkring henne,
föreföll det Augustin så spöklikt hemskt, som om ett
nattens väsende skulle uppenbarat sig på ljusa dagen.
Med en inre rysning steg han in till Albert.
Baron Albert tog med ett genialiskt leende
cigarren från sina skäggiga läppar, stirrade några
ögonblick på d$n inträdande Augustin och utbrast: “Hvad
kommer åt dig, kära Augustin? Du ser blek ujt, som
om du tänkte få eller redan hade frossan!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
