Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymd och lätt om hjertat, då han genomvandrade
den vackra, med yttersta omsorg trädgårdslikt vårdade
kyrkogården, der hvarje graf utgjorde en smakfall
blomsterbädd, som genom atmärkelsen af sitt prydliga
kors skildes från prydnaderna i en profan trädgård.
En särskild trakt af trädgården innehöll idel små
grafvar: det var barnens begrafningsplats, och der
tycktes blomstren frodas i dubbel prakt, liksom de vätat
att det var på skördade menniskoblommor de växte,
eller liksom barnasjälarna älskat att ännu i
blommornas skönhet och oskuld uppenbara ett återsken
af sin egen förgängliga tjusning.
Den bredvid liggande prestgården byggd i en
stor fyrkant och inneslutande en stenlagd gård,
inbjöd till gästfritt och vänligt umgänge. Medan
be-fälhafvaren med sin stab expedierade några order
derstädes, gjorde Augustin och Albert en lustvandring
i pastorns vackra och med ovanlig omsorg vårdade
trädgård. Åsynen af de skuggrika, än raka, än i
behaglig omvexling böjda gångarna, de skiftande
blomstren, dammarne, i hvilka här en tårpil, der en grupp
af georginer speglade sig, och slutligen en dunge af
granar, liksom gäster från norden, hägnade af
konsten, gjorde ett godt intryck på Augustins själ, så
att han med ungdomlig lust, endast ännu mera
uppeldad af tanken på sina mystiska slägtförhållanden,
längtade att komma i krigisk verksamhet.
Under middagsmåltiden föreslog pastorn sina gäster
att på eftermiddagen göra en utflygt till ett
närliggande gods, slottet Brahe-Trolleborg. Sjelfva namnet
hade en romantisk klang, och då afståndet endast
utgjorde en dansk mil, var snart den för militärer
oumbärliga permissionon utverkad.
Sällskapet, utgörande några svenska officerare,
den svenske regementspastorn, pastorn i Svanninge
samt hans fru, afreste på det bestämda klockslaget.
Vägen gick öfver den sträcka af sandkullar, till en
del beväxta med planterad barrskog, som man, med
ett halft hån, plägar kalla “Fyens Alper“. Det var
en augenäm känsla för svenskarne att färdas emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
