Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomsvänner, granarna, ehuru dessa den fria
nordens emigranter här hade ordnat sig i vederbörliga
rader; men sådant -såg naturligtvis icke obehagligtut
för en militärisk blick.
Vid Korinth, ett värdshus som ligger der
Brahe-TroUeborgs park begynner, gjorde sällskapet halt, för
att tillsäga om thé tills de återkommo från besöket
i slottet och parken. Då vagnarne stannade, visade
sig i fönstren af den prydliga värdshusbyggnaden
hufvudena af flera damer, och ett antal herrar kommo
ut på gården och till vagnarne, under utrop: “Det
er svenskere!“ Med glada blickar, med vänliga leen*
den, med hjertliga helsuingar inbjödos de att stiga
in. Det var icke möjligt att motstå den lifliga
gästfrihetens inbjudningar. Man steg ur och inträdde i
en sal, der i största hast, emellan de samspråkande,
slutna kolonner af buteljer uppställdes midt på
bordet och tiraljörkedjor af fyllda glas ryfckte ut till
bordskanterna. De danska damerna, med en älskvärd
öppenhet, med en okonstlad glädje och välvilja
uttryckta i hela deras väsende, roade sig åt det för
dem främmande språket, hvilket de likväl utan
särdeles svårighet förstodo.
Sedan värdar och gäster kommit sig i gång att
samtala, visade det sig att man äfveu här, såsom den
tiden öfverallt i Danmark, hade sorgens
representanter närvarande i glädjens kretsar. Den man, som
tycktes med största liflighet föra ordet, var en äldre,
sorgklädd herre. med jovialisk uppsyn och utmärkt
derigenom, att han förlorat en arm i något föregåénde
krig. Man fick snart veta, att för några få veckor
sedan hans ende son stupat i en af bataljerna. Den
gamle omtalade förlusten, men hans patriotiska sinne
tycktes anse offret åt fosterlandet såsom en ärofull,
icke nedslående pligt. En ung, likaledes sorgklädd
dam var den fallne hjeltens syster, och hon, ehuru
vid hBnnes sida stod en make, ung och lycklig som
hon, hade en tår, men en stolt och lugnande, för den
bortgångnes minne. Emellertid, sedan skålar för allt
hvad som kunde ligga krigare och fosterlandsvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
