Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han, med uppmärksam blick, vandrat
längs-efter limen, lät han bataljonerna, under den skallande
musikens klang, defilera för sig, och efter defileringen
kallades alla officerarne fram. Då generalen till dem
höll ett tal, närmade sig äfven många af danskarne,
för att höra den svenske generalens ord. Hvad han
yttrade, lät krigiskt, och det kraftfulla uttrycket af
icke blott orden, utan hela hans krigiska hållning slog
an på de danska fosterlandsvännernas hjertan.
Efter revyn fick manskapet återvända till sina
qvarter. Augustin tog afsked af ett par kamrater, för
att genast begifva sig till Faaborg. Då framträdde
till honom en äldre man med ett vänligt utseende och
en artighet, som var vanlig bland de gästfria danskarne,
och inbjöd honom att emottaga en plats i hans vagn,
som höll vid vägen, icke långt derifrån.
Augustin antog med nöje denna förbindliga
inbjudning, sedan mannen presenterat sig såsom
handlanden Christensen. I vagnen befunno sig trenne
damer, hvilka herr Christensen föreställde såsom sin fru
och sina döttrar. De emottogo med samma okonstlade
artighet, som herrn visat, den svenske gästen, och
denne inbjöds att taga plats vid madam Christensens
sida. Augustin kastade ännu en blick öfver den
behagliga trakten, öfver de hemtågande kompaniernas
bajonettmassor, som blixtrade bland skuggorna af den
stora alléen, hvilken på ett par mils längd sträcker
sig bort till Brahe-Trolleborg på den ena sidan och till
Böiden å den andra; derefter upptog han samtalet med
sin värdinna, under det herr Christensen tog tömmarne
af sin kusk. Snart befann sig vagnen i full fart.
Madam Christensen talade om det sleswig-holsteinska
förräderiet, som naturligtvis med den yttersta förbittring
bedömdes isynnerhet af de danska damerna. Blott
egenskapen att tillhöra det folk, som verkställt
uppresningen, beröfvade i deras tanke en menniska hela dess
anspråk på menskligt deltagande. De tyska fangarne voro
icke värda något medlidande och den ringaste välvilja
mot en tysk var nära nog ett brott mot fäderneslandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
