Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det tilldrog sig för några dagar sedan,“
berättade den goda frun, “att en transport med tyska
fångar skulle passera genom Odense. Den danske
soldaten, som medföljt såsom bevakning, befallte tyskarne
att stiga ur, då vagnen stannade på torget. En af
dem tycktes icke vilja göra sig mycket brådtom.
Soldaten tillsade honom då med stränghet att skynda
sig, och ändtligen satte sig tysken i rörelse. När han
kom ned på sista vagnssteget, grep soldaten honom i
kragen och gaf honom en knuff i den ena sidan.
“Den skall du ha för ftendsburg!“ utbrast han i
detsamma. Derpå gaf han honom en ny knuff och sade:
“den skall du ha för Sleswig!“ Slutligen följde en
kraftig örfil med de orden: “Och den skall du ha för
Elensburg!“ Dervid stupade tysken omkull.“
Augustin såg förvånad på berättarinnan. “Och
det är möjligt!“ utbrast han. “Kan man så behandla
krigsfångar ?“
Nu märkte fru Christensen, som i sjelfva verket
var ett bildadt fruntimmer,’ att hon förgått sig.
“Soldaten blef straffad,“ försäkrade hon.
“Jag kunde väl föreställa mig det,“ yttrade Augustin.
Herr Christensen vände sig nu om i vagnen och
berättade, att man mötte en vagn, som säkert ernade
sig till Hvedholm. Den innehöll damer, sade han.
Det var en med tvenne snabba hästar förspänd
kalésch, och då den flög förbi, helsade derur den gamla
damen med gröna kappan och kastade en
genomträngande blick på Augustin. Han kände sig betagen
af en sällsam förskräckelse och hade så när ropat att
han önskade stanna. Men de båda vagnarnes möte
var så ögonblickligt, att han, hvilket han också ansåg
för det lyckligaste, icke hann besluta sig till detta.
Meu madam Christensen utbrast: “Det var visst
någon som kände er, herr löjtnant. Hon helsade så
bekant, tycktes det.“
“Om jag icke misstar mig, har jag sett den
damen förr på Fyen/4 sade Augustin, som hastigt
beslöt att söka utforska hvad man kände om det hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
