- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
366

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berättade Augustin, “påstå att den unge grefven skall
befinna sig i Sleswig hos hertigen af Augustenborg/*
“Den unge grefven!“ upprepade majoren. ‘‘Det
förundrar dig, Augustin; men förhållandet är sådant,
att din yngre bror har denna värdighet här i landet.
Det var konung Fredrik, eller snarare hans gemål,
som i detta fall understödde din mors öriskningar. Du
är endast svensk adelsman, men jag hoppas att dina
svenska rättigheter skola vara dig kärare, än
möjligtvis en högre värdighet i ett annat land.“

“Meu om vi komma ut till Sleswig, och min egen
bror befinner sig i deu fiendtliga hären ?“

En djup blekhet for öfver majorens drag, men han
upprätade med stolthet sin höga gestalt, lade armarne
i kors öfver bröstet och spände tvenne långa skarpa
blickar i sin son. “Då känner du honom icke, Augustin!“
sade han.

“Min far anser det således omöjligt ?“ inföll Augustin
med lättadt hjerta.

Majoren återtog: “Han har varit mycket på
Augustenborg. Prins Fredrik är hans barndomsvän.
Det är visst icke omöjligt, Augustin, men då känner
du honom icke!“

Majoren gjorde ännu ett par slag Öfver golfvet,
liksom öfverlaggande. Derefter stannade han åter
framför Augustin och sade: “Då jag står under svenska
fanor, med dragen värja, på min plats såsom officer
och krigare, d&, Augustin, känner jag ingen
anfor-vandt, ingen vän bland mitt fäderneslands fiender!“
Augustin ryste.

Majoren försjön^ några minuter i tyst
öfverlägg-ning. Slutligen sade han: “Yi vilja hoppas, min son,
att det icke skall gå så’ långt för oss, som för våra
vänner, danskarne: att bröder, fäder och söner skola i
striden gjuta hvarandras blod; men i alla fall, vi skola
uppföra oss värdigt, såsom svenskar, adelsmän och
militärer/*

Det tycktes emellertid som om tanken på den
yngre sonens möjliga vistelse i den fiendtliga bären
skulle gjort ett oroande intryck på majoren. Efter en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free