Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af trumpeternas klang och trummornas dån, ilade att
söka en tillflykt bland åkrarne, mellan sädes tegar,
vallar och häckar. Djurets plötsliga språng, helt nära
intill den fantiserande flickan, skrämde henne, så att
hon uppgaf ett skri.
Löjtnant Augustin, som händelsevis också kommit
att vända sina steg ditåt, hörde detta qvinliga skri och
ilade på ögonblicket till stället. Han fann Ernestine
helt blyg och förvirrad öfver sitt utrop. Hon gjorde
sin ursäkt och berättade hvad som händt.
Augustin satte sig vid hennes sida.
“Löjtnanten har väl ännu icke,“ frågade hon,
“besökt Blaakilde. Jag hörde i går, att comtessen
skall hafva rest bort på ett par dagar. Då regerar
den unga comtessen Therese.“
Nu föll det Augustin in att just vid detta
tillfälle besöka sin syster och se sin mors hem. Han
hoppades att lättare af henne kunna utforska åtskilliga
förhållanden, hvilka han önskade känna, innan han
mötte modren’ sjelf, som, omgifven af dystra minnen,
stod för hans själ lik en hotfull skugga.
Han meddelade Ernestine sitt beslut att följande
dagen verkställa besöket på Blaakilde, och hon
försäkrade, att han vore mycket välkommen hos hennes
föräldrar till frukost, samt att ridhästen då skulle vara
färdig.
I detsamma Augustin .hjertligt tackade för det
gästvänliga anbudet, uppträdde några af hans kamrater
på den romantiska höjden. De veko genast tillbaka,
då de så funno honom téte-å-téte med en ung dam.
Emellertid bjöd han Ernestine genast armen, och
förde henne tillbaka till hennes föräldrar. Äfven de
yttrade sin fägnad att följande morgon få se löjtnanten.
Då Augustin återkom till flocken af de raunPtra
kamraterna, bland de klingande glasen och det glada
skämtet, begynte de med vanlig obarmhertighet, att
bry honom för hans rendez-vous med den unga
skönheten, som de, d& han icke tycktes vara hågad att
lyssna till deras gyckel, påstodo vara en “skogsjungfru".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
