Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yid detta tillfälle erhöllo de svenskar, som
här-städes blifvit inqvarterade, sina första bref från Sverige.
Äfven Augustin bekom ett från en vän i hufvudstaden.
Denne underrättade honom om att obekanta personer
i han8 rum deretädes lemnat ett utmärkt vackert
frun-timmersporträtt, måladt af någon stor mästare och
uttryckligen adresseradt till löjtnant Augustin
Häger-feldt. Intet namn hade blifvit uppgifvet för den
hemlighetsfulla fruntimmersbilden, och den brefskrifvande
vännen utgöt sig i de mest romautiska gissningar och
den mest hänförande förtjusning öfver bildens idealiska
skönhet.
Augustin kunde icke förklara den hemlighetsfulla
gåfvan, och genomgick i bitt minne alla sina
fruntimmersbekantskaper, för att söka utgrunda hvarifrån den
kunde komma; men då han fann det omöjligt,
återstod för honom intet annat, än att bland sitt lifs gåtor
också införa föreställningen om den underbara
skön-hetsbilden, som nu, af honom osedd, dock fanns i hans
öfvergifna ungkarlsboning i hufvudstaden.
De sista tonerna sväfvade genom skogen. Augustin
tog afsked af den gästvänliga familjen från Faaborg,
och särskildt af Ernestine, hvarvid han icke kunde
afhålla sig att rodna, ehuru denna rodnad egentligen
var harmens att se ett par kamraters betydelsefulla
uppsyn vid ett uppträde, som för honom visserligen
icke innebar den ringaste mening åt det håll, som de
skalkarne, med talande blickar, ville antyda.
Under vandringen hem till qvarteret kunde en
och annan af kamraterna icke afhålla sig att fråga
efter den vackra “Skovjomfruen". Augustin visade sig
något förargad, och då tystnade skämtet på läpparne,
men blef så mycket lifligare i blickar och miner. Det
var liksom herrarne tagit för afgjordt, att Augustins
artighet mot en gästvän i staden innebar mera, än han
ville låta påskina.
Endast för Albert omtalade Augustin, vid
hemkomsten, sitt beslut att besöka Blaakilde den följande
eller midsommardagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
