Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Augustin, åtföljd af sin tant, inträdde på
kyrkogården, befanns kyrkodörren oppen. Så mycket
mera obehindradt gingo de fram i helgedomen. Det
var en föga betydlig landskyrka, så att den herrliga
tafian, utförd af en stor mästare, gjorde sitt intryck
helt ostördt af andra uppmärksamhet väckande
föremål. Något fanns der likväl denna gång, nemligen
en grupp af åskådare, hvilka hade samma afsigt som
de nu ankomna. Bland dem befann sig ett ungt
fruntimmer. Augustin helsade, ehuru obekant, och
hans helsning besvarades med den vanliga artigheten.
Likväl röjde sig i den unga damens uppsyn ett ännu
lifiigare uttryck än det vanliga vid åsynen af svenska
officerare då de första gången blefvo sedda. Men
Augustin kanske just derföre vände sin
uppmärksamhet så mycket mera uteslutande på tafian. Hans
tant lemnade honom också ostörd i åskådandet af
det herrliga konstverket. Han bemärkte, i det han
händelsevis vände sig om, att tanten och den unga
damen dragit sig tillbaka och samtalade med
hvarandra på kyrkogången.
Efter ännu en blick på tafian vände sig
Augustin till de båda damerna och närmade sig dem. Den
unga fäste då på honom en lång, underbart
uttrycksfull blick, medan öfver hennes skönt bildade drag
skenet af en sinnesrörelse sväfvade med en skön
dragning i purpur. Hon böjde derefter hufvudet till
en afskedshelsning och lemnade kyrkan innan
Augustin hunnit vexla ett enda ord med henne. Han
såg blott efter henne med en känsla af den lifiigaste
beundran ooh ett ofrivilligt deltagande.
Efter den bortgående sköna gingo hennes
följeslagare, ett par äldre fruntimmer och en herre,
hvil-kas personer tycktes föga märkvärdiga.
“Min goda tant!“ begynte Augustin, “hvem var
den unga damen? Jag såg att tant kände henne.“
Den gamla fröken smålog och betraktade
Augustin med en skälmaktig blick. “Jaså, min kära nevö,“
sade hon, “ni vill veta hvem hon är? Ni får styra
Mel lin, Noveller. 111. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
