- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
378

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

er nyfikenhet. Endast så mycket kan jag säga pr,
att hon var en af mina klosterfröknar.a

Oekså Augustin log. Han hade tillräokligt
funnit att den originella tanten icke på vanligt enkelt
sätt besvarade en fråga. “Vet min goda tant/* sade
han derföre, “det är två saker som jag nu
isynnerhet förundrar mig Öfver. Den ena är, att tant kan
hafva så vackra klosterfröknar, den andra att de
vackra nunnorna så obehindradt fara omkring. “

Tanten skrattade åt hans anmärkningar, men
besvarade dem blott med en listig blick, som i
hennes svarta ögon hade ett ganska eget uttryck.
Augustin kände nästan en fruktan för detta.

“Vill ni ännu en gång kasta en blick på taflan?“
afbröt fröken, med hastigt förändradt utseende och
ett ovanligt allvar i sin uppsyn. “Vi böra icke skämta
här. Ni vet icke heller, Augustin, huru litet i sjelfva
verket ni har skäl att skämta här på Eyen.“

Då Augustin visade sig förvånad och föga
tillfredsställd med sin tants så plötsligt förändrade ton,
återtog hon: “Jag skall säga er, mina kära svenskar,
att det är i ett ganska allvarsamt värf som ni kommit
hit, och hvad särskildt beträffar er, Augustin,- bör ni
hafva allvarsammare saker att tänka på än mina
klosterfröknars skönhet. Kom, löjtnant Augustin, låt oss
fortsätta vår resa!“

Augustin kände sig verkligen tankfull och följde
utan motsägelse. Utanför kyrkan såg han sig om
efter den sköna. Hon var försvunnen. Han
fortsatte tigande vägen med sin tant. Eörbi Ollerup och
dess vackra sjö samt den ännu vackrare
Hvidskilde-sjön, hvilka gåfvo trakten ett romantiskt behag,
anlände de åkande till Hvidskilde och färdades genom
dess park förbi det idylliska Sörups kyrka och sjö.
Härifrån såg man mellan Sophienlunds park och S:t
Jörgens vid Svendborgs sund skönt belägna kyrka
gaflarne ■ af ett slott, hvars fönsterrader glimmade
mellan grupper af utsökta träd i dess trädgård.

“Hvad tycker ti om det der lilla idylliska
slottet, löjtnant Augustin ?“ sade tanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free