- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
381

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på slagfältet vid Sundevit) fun nos i denna sociefcet
ett par fröknar, värdinnans väninnor. Glada oeh
älskvärda utgjorde just de den trefliga måltidens
prydnad. Unga krigares hjertan höra i allmänhet ioke
till de slags fästen, som de med utomordentlig ihär~
dighet försvara. Oaktadt de sinnesrörelser, som
Augustin denna dag erfarit, och de många ämnen till
be-grundanden af sina egna förhållanden, som erbjödo
sig åt hans eftertanke, gaf han ioke sin vän efter i
tillbörlig artighet for de sköna. Ehuru kort tid
her-rame tillbragte med frökname Tabithe Perböll oeh
Dagmar Erasmine Eosenstand-Holmfeldt, så hade båda
hunnit öfvertyga sig att de förlorat sina hjertan åt
de danska skönheterna. Kammarherren ville dö P*
att fröken Dagmar tagit löjtnantens hjerta i besitt-*
ning, och löjtnanten på sin sida var fullt öfvertygad
om att fröken Tabithe ögonblickligt intagit första
platsen i kammarherrens.

Emellertid sökte båda att så dela sin artighet,
att ingen af damerna borde finna skäl att beklaga
sig öfver brist på uppmärksamhet; det var derföre
icke utan en viss känsla af obehag som Augustin
emottagit underrättelsen att ångfartyget ju3t skulle
lägga ut och att han således måste lemna faltet &t
kammarherren, hvilken först efter ett par timmar
ämnade fara landvägen till Nyborg och derifrån
tillbaka till Malmö.

Kammarherren blef qvar hos damerna till och
med i sjelfva afskedsstunden, då borgmästaren var så
artig att han följde Augustin ned till stranden.

Augustin stod redan i dörren, då han hörde
fröken Dagmar, som kastat en blick åt fönstret, dit
hon, såsom Augustin smickrade sig, hastigt vändt
sitt ansigte för att dölja något uttryck på detsamma,
utropa: “Se der, se der for comtessen från Blaakilde 1“

Augustin kände sig liksom träffad af en blixt;
han visste icke om han skulle springa fram till
fönstret eller skynda utför trappan för att komma ut
på torget och få se den märkvärdiga person, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free