Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Augustin åter framställt sin önskan att få
veta hennes namn, sade kaptenen småleende: “Jaså,
ni menar henne som just nu, åtföljd af
kammaijung-frun och betjenten, går i land och som stiger upp i
sin vagn derborta? — Tag bort preeseaningen från
den der packan! hör upp, gossar! — Ni menar den
der damen i blåa sidenkappan? Den der nngayackra
— rulla undan det der fatet — hon som just nu
sätter sig upp i vagnen? Jag har anledning att tro,
att hon måste vara en oomtesse Ziithphen-Adeler.4‘
“Från Blaakilde?“
“Från Blaakilde, ja; alldeles riktigt, herr löjtnant!
Ni tycks hafva reda på familjerna här på orten.“
Augustin kastade en blick full af bestörtning
på den sköna fröken. “Det är således min syster!“
sade han för sig sjelf. “Och den gamla damen vid
Svendborg, om icke allt bedrager mig, måste hafva
varit min mor! Men jag begriper ej hvarifrån de
tagit den historien, att hon som en m&ngelska skulle
köpslå på Svehdborgs torg.“
“Men jag måste tala några ord vid min syster,“
tänkte han och närmade sig landgången, då löjtnant
Coldewin fattade hans hand. “Min kusin 1“ sade han,
låt oss följas åt för att litet mera öka vår så
oförmodade, men åtminstone för mig kära bekantskap.“
“Vet ni, min kusin,“ utropade Augustin,
“klosterfröken, som vi icke visste hvem hon var, är också
er slägtinge: det är min syster.“
“Hvad säger ni!“ utbrast löjtnant Coldewin, idet
han med nyfikenhet betraktade fröken.
“Följ mig!“ ropade Augustin; “jag skall
åtminstone helsa på henne ännu en gång.“
Vid dessa ord ville han skynda fram till vagnen,
men den satte sig i detsamma i rörelse och ilade
dragen af ett par snabba hästar, in genom stadsporten.
De båda löjtnanterna stodo helt öfverraskade och
stirrade efter den sköna fröken.
Då det var omöjligt att för ögonblicket upphinna
henne, erinrade sig Augustin sin pligt att hos bri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
