Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtnjuta de ädla djurens privilegium att f& göra ohägn
på bondens täppor. Endast på prestgårdarnes mark
hafva presterna också jagträtt: Augustin hade fått
tillåtelse att skjuta på pastorns egor, och då han efter
de många själsrörelser, som han erfarit, icke fann
någon ro på sin bädd, fattade han en bössa och gick
ut helt tidigt på söndagsmorgonen for att ströfva
omkring nejden. I ett litet småskogssnår, som
uppvuxit uti och omkring en torftnosse, hvilken stötte
intill prostgårdens trädgård och vackra park, närmade
sig Augustin den häck, som afskilde det vilda snåret
från den • af menuiskohand städade ooh af smaken
ordnade anläggningen. Då blef han varse huru ett
högt hoppande rådjur fr&n ett besök i parken ämnade
sig tillbaka till det nästan otillgängliga snåret. Augustins
bössa låg genast för Ögat ooh den objudna gästen fick
betala sitt besök inom den menskliga flitens område
med sitt lif. Augustin» kalfaktor, som hade hans
befallning att medfölja, fick bära hem det kärkomna
villebrådet.
Ajugustins sexa illustrerades äfven af en harstek,
hvilkens åtkomst dock icke var så laglig som den
förres. Förhållandet var i allmänhet det, att gardistema
hade svårt för att emotstå frestelsen till en jagt
efter djur, som i deras hemland ingalunda hade anspråk
på fritt gästabud i hvarje åker, och de Fyenska
bönderna, som hade en afgjordt lika fiendtlig
sinnesstämning mot harame som mot Sleswig-Holsteinarne,
företogo sig att, der de kunde åtkomma» fälla en
hare under förutsättning att man skulle skrifva det
på gardisternas räkning. Nu hade emellertid
händelsen varit den, att en af musikantgossarna, som
skulle gå öfver ett åkerfält, just möttes af en
långörad sädesfrätare. Förmodligen i medvetande af det
höga skydd han hade att åtnjuta, betraktade haren
med en för mindre aristokratiskt sinnade och mera
folkskygga af hans likar ovanlig djerfhet den lille
krigsmannen. Denne, som icke tyckte sig kunna
straffa hans näsvishet med jägarhornet, upptog en
sten och gaf dermed haren sin bane. Stolt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
