Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tj 11 en sådan manöver, anföll mig en fiendtlig ryttare
i sjelfva porten. Jag stötte min bajonett i bringan
på hans häst, men han gaf mig i detsamma ett
sabelhugg i armen, som tills nu gjort mig till invalid.
Det som smärtar mig mer än såret, var likväl anblicken
af min fiende. Han var icke allenast en universitetsvän
från Köpenhamn, utan han är en barndomsvän,
emedan hans familj bor ’i grannskapet af Svendborg,
der jag är född och uppfödd. Han känner ganska
väl både mig och — min syster Dagmar, emedan
han, som jag nämnde, umgåtts i våra föräldrars hus,
liksom vi på Blaakilde hos hans mor; Det är, med
ett ord, grefve Ziithphen-Adeler, som jag sålunda
måste finna att han visat sig såsom en förrädare emot
Danmark, emot fäderneslandet." De sista orden
uttalade den unge krigaren med ett uttryck af
smärtsam ansträngning.
Löjtnant Coldewin hade med spänd blick och
bleknande kinder afhört berättelsen. Då åtskillige af de öfrige
närvarande danskame utforo i häftiga förbannelser
öfver förrädaren, kastade han endast en bekymrad
blick på löjtnant Augustin, för hvilken det naturligtvis
måste kännas som ett bittert lidande att så höra en
bror bedömas, en bror, som han likväl icke sett
sedan barnaåren, men hvilkens bland dunkla
barndomsminnen blekt framskimrande gestalt med det heliga
blodsbandets makt kräfde af honom kärlek och Ömhet.
Men han sade intet.
Samtalet begynte att från den punkt, der det
varit sammanhållet, utgrena sig till reflexioner och
omdömen dels om striden, dels om det
förhållandet, att i detta krig vänners, aunun^cB wu
bröders svärd skulle möta hvarandra.
Coldewin kom händelsevis att några Ögonblick
taga plats vid Augustins sida.
“Är ni missnöjd, Augustin," frågade han, "för
det jag hitfört Kosenstand-Holmfeldt ? Men det’ har
sina skäl."
En skugga sväfvade öfver Augustins ögonbryn.
"Jag vet att ni menat väl, min kusin!" sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
